Peter Criss. Få ämnen i Kiss historia väcker så många olika känslor hos mig. Å ena sidan tycker jag att han är en grinig sur gammal gubbe som inte kunnat spela någorlunda bra trummor sedan Eisenhower var president, men å andra sidan tycker jag att det mesta han släppt i musikväg är så förbannat bra så att det egentligen inte är klokt. Hans soloskiva 1978 är den i mitt tycke klart skönaste av alla fyra soloskivorna, det är den jag spelar oftast. Hans skiva ifrån 1980 är en stundtals riktigt bra och rockig platta. Kanske skulle Kiss ha lyssnat lite mer på Peter med tanke på att de gick åt ett annat håll 1980/81 som absolut inte skulle visa sig vara ett smart drag karriärmässigt sett. Sedan min favoritskiva ifrån 1982, ”Let Me Rock You”, är så in i helvetes bra så att den ligger lika högt på min lista som Iron Maidens ”The Number Of The Beast”, som kom samma år.
Men vad gjorde katten då i alla år efter Kiss och innan Kiss? Låg han stilla och samlade in pengar på forna begivenheter? Turnerade han land och rike runt och tjänade kosing? Inget av ovanstående. Peter Criss höll sig aktiv på 80-talet, men inte överaktiv. Från början då.
Slitningarna mellan Peter och Kiss drogs till sin spets på Dynastyturnén 1979, och det stod efter turnén klart att Peter inte kunde eller ville fortsätta. Han ville göra eget material efter att ha blivit refuserad inför Dynastyskivan med alla utom en av sina låtar. Så medan Kiss funderade på vad de skulle göra befann sig Peter i slutet av 1979 och början av 1980 i studion och spelade in demos till vad som skulle bli hans första skiva efter Kiss, ”Out Of Control”. I maj 1980 blev det officiellt att han lämnat gruppen och i september släpptes ”Out Of Control”, inspelad i RCA Recording Studios i New York mellan mars och juli 1980. Skivan innehåller endast nykompositioner komponerade av främst Stan Penridge, men även Peter Criss (vars medverkan i många lägen dock mest verkar vara ”på papperet”). Minst tre av låtarna var dessutom låtar som refuserats till ”Dynasty”!
Omslaget till skivan är ett grymt fult tecknat omslag som visar en jukebox som sprängs varpå singlar flyger ut och över en massa människor. Peter ville egentligen att omslaget skulle vara en bild på honom själv utan smink, men det blev alltså inte så. Detta har enligt legenden sin anledning, Kiss ville inte att Peter skulle visa sig utan smink så tidigt och förbjöd honom. I varje fall sade Peter så själv och hävdar så vitt jag vet fortfarande detta. Därför kan man undra varför Peter kunde ställa upp i minst två tv-program och bli intervjuad helt utan smink 1980 utan att någon vidtog någon åtgärd. Den egentliga sanningen kring anledningen får vi väl aldrig reda på, som vanligt när det gäller Kiss. Skivan är en splittrad historia utan en utstakad målgrupp att rikta sig till, jag är inte säker på att Peter själv visste vart han ville komma med skivan. Jag gillar den dock, låtar som ”By Myself”, ”I Found Love”, ”Words” och ”My Life” är kanonbra. Endast ett par låtar på plattan är aningen under par, det mesta låter som en naturlig utveckling på hans första soloskiva från 1978. Tyvärr var det inte många som brydde sig, den var för mjäkig för Kissfans och för ointressant för alla andra så någon succé blev det inte.
Peter tog försäljningsnederlaget ganska hårt och höll sig tyst under större delen av 1981, att spela live var det inte heller tal om eftersom han dels inte hade något band och dels inte ens kunde sälja ut den enda konserten han bokat, en skolaula 1981. Synd, för man kan ju fundera på vad han skulle spelat där! Något ifrån Kiss? 1978-plattan? Vem vet…
Tystnaden varade dock inte speciellt länge, redan i början av 1982 var Peter i studion igen och spelade in sin andra skiva efter Kiss. Skivan kom att heta ”Let Me Rock You” och är en helt underbar stilstudie i bra rock n’ roll! Det finns inte ett svagt spår på skivan, vars låtar förvisso inte var skrivna av Peter. Massor av låtskrivare hade bidragit till detta rockepos, där Gene Simmons och Vinnie Vincent (som bidrog med ”Feel Like Heaven” respektive ”Tears”) av diverse anledningar är de mest intressanta. Dessutom gör Peter en cover på John Lennons ”Jealous Guy”, en helt underbar version som faktiskt tävlar med originalet i vilken som låter bäst i mina öron. Till ”Let Me Rock You” fick Peter så äntligen igenom sitt omslagsförslag. Tyvärr. För skivomslaget är bland det mest osmakliga jag sett, en närbild på Peters ansikte utan smink (Kiss-smink i alla fall). Gräsligt! I Japan höll man med mig och vägrade använda sig av detta, det blev i stället en storstadsbild med bilar som kör och ett allmänt förvirrat tema. Men bättre blev det i alla fall.
”Let Me Rock You” släpptes inte i USA utan endast i Japan och Europa, vilket såklart ledde till att Peter inte sålde något i USA, och inte någon annanstans heller för den delen. Därför blev det ingen turné 1982 heller och depressionen hägrade igen. Lyckligtvis kan man tydligen finna glädje i piller och flytande elände, för Peter körde på tillsammans med Stan Penridge i ett nytt band som bär många namn: ”Alliance”, ”Criss/Penridge Alliance” och ”Penridge/Criss Alliance”. Med tanke på att Stan skrev alla låtarna och Peter mest sniffade så kanske det sista namnet är det mest rättvisa. Jag hänvisar dock kort och gott till ”Alliance”. Alliance repade och festade om vartannat, det lilla som finns dokumenterat är en konsertinspelning ifrån 1984 där bandet spelar på en pub i New Jersey, samt en trelåtarsdemo ifrån 1985. Alliance körde något enstaka gig till 1984 efter pubspelningen, men när demon var inspelad i mars 1985 så stod det klart att Stan och Peter ville slå ihjäl varandra varpå bandet lade ner. Synd, eftersom demon klart visar att bandet, som lät väldigt taffligt 1984 när de bara körde covers, hade utvecklats i en bra riktning. Låten ”Baby, Hold On” är kanonbra 80-talsrock.
Vid denna tidpunkt hade Peter tröttnat på sin nuvarande boplats, i Connecticut, och styrde kosan mot Kalifornien för att börja om. Knappt hade han hunnit rota sig där innan en gammal managerpolare hörde av sig och hade ett band som behövde en vass trummis. Huruvida Peter 1986 kunde anses vara speciellt vass låter jag vara osagt, men Peter blev eld och lågor. Bandet, som för övrigt då hette ”Jane”, var ett rockband som nyss sparkat sin gamla trummis. Peter kom ner och repade med dem och det klickade direkt. Bandet bytte namn till det bättre (?) ”Balls Of Fire” och de repade hårt och hänsynslöst. De spelade in en femlåtarsdemo som tyvärr inte cirkulerar bland traders. Lyckligtvis finns det några konsertinspelningar som visar vad som kunde varit. Just ”kunde varit” är den enda röda tråden som följer genom Criss liv känns det som. Balls Of Fire spelade sju konserter mellan juni och augusti 1986 (av vilka minst tre är inspelade) men lade sedan ner. Det är värt att notera att Balls Of Fire faktiskt körde en gammal låt också, nämligen ”Feel Like Heaven” ifrån Peters ”Let Me Rock You”-skiva. Balls Of Fire i övrigt lät som ett schysst 80-talsrockband á la Cindy Lauper eller Huey Lewis & The News, inget nyskapande men helt okej. Ljudkvalitén på den konsertinspelning jag hört är dock tyvärr ingen höjdare. Man får hoppas att även demon dyker upp i brevlådan någon gång…
Här kommer jag strax att ta en paus. ”Vadå?”, undrar väl gemene häst, ”Peter gjorde ju mer än detta!”. Det är korrekt, men sanningen är att i skrivande stund väntar jag på att få höra demoinspelningarna med de senare banden och väljer därför att skriva Kattens historia i två kapitel! Men jag måste såklart avsluta med inspelningshistoriken, följande material finns alltså att få tag i med Peter Criss mellan åren 1980 och 1986:
1. Out Of Control (Skiva, 1980, kom remastrad på CD i USA 1998. Omslaget blev då aningen förändrat eftersom Peters fru 1980 är med på originalomslaget till LP:n. På remastern har man troligen på Peters begäran klippt till omslaget i ena kanten så att hon inte längre syns.)
2. Out Of Control-outtakes (Två outgivna låtar samt andra versioner på skivans låtar.)
3. Let Me Rock You (Skiva, 1982, kom remastrad på CD i USA 1998 vilket dessutom var första gången skivan släpptes i USA! Då hade man dessutom tagit bort det hemska fotot ifrån framsidan och ersatt detta med original-LP-skivans baksida, en betydligt bättre bild på Peter som skrattar!)
4. Let Me Rock You-outtakes (Två outgivna låtar samt andra versioner på skivans låtar.)
5. Newton, NJ – Cherry Craft Inn, 1984 (Alliance konsertinspelning. Bandet kör mestadels 60-talscovers och låter tämligen uselt. Värt att notera är att de kör ”Tossin’ & Turnin’” vilken återfinns på Peters soloskiva ifrån 1978!)
6. Alliance – trelåtarsdemo 1985 (Inspelad i Cinderella Studios, Madison , WI 1985. Låtarna heter “Baby, Hold On”; “Forever With You”; “Never Met A Woman”)
7. Balls Of Fire – Tre konsertinspelningar cirkulerar, Los Angeles 860630 (troligen bandets första gig), Hollywood 860724, San Pedro 860728. Då jag endast hört den första av dessa hittills vågar jag inte svara för äktheten hos de andra två, ännu!)
Här blir det paus. Kok kaffe och ät en dammsugare tills nästa gång.
/Alex B 041004
Fakta
Out Of Control
Inspelad i RCA Recording Studios, mars-juli 1980
USA : Casablanca – LP – NBLP-7240
Japan : Casablanca – LP – VIP 25S-14
Europe : Casablanca / Phonogram – LP – 6302-065
Italy : Casablanca – LP – CALP-5065
Australia : Casablanca / PolyGram – LP – 6302-065
Remastered: 1998
USA : Casablanca/Mercury – compact disc / MC – 558-071-2/4
1. By Myself
2. In Trouble Again
3. Where Will They Run
4. I Found Love
5. There’s Nothing Better
6. Out Of Control
7. Words
8. You Better Run
9. My Life
10. Feel Like Letting Go
Let Me Rock You
Inspelad i Conway Recording Studios, Los Angeles våren 1982
Europe : Casablanca/ Phonogram LP – 6302-194
Japan : Casablanca/ PolyStar LP – 25S-121
Mexico : Casablanca/PolyGram LP – LPR-43059
Remastered; 1998
USA : Casablanca/Mercury
compact disc / MC – 558-072-2/4
Japan : Casablanca/PolyGram
compact disc – PHCR-4463
1. Let It Go
2. Tears
3. Move On Over
4. Jealous Guy
5. Destiny
6. Some Kinda’ Hurricane
7. Let Me Rock You
8. First Day In The Rain
9. Feel Like Heaven
10. Bad Boys
Balls Of Fire turnédatum
860630 : Los Angeles , CA – The Whiske
860724 : Hollywood , CA – The Palace
860728 : San Pedro , CA
860815 : Hollywood , C
860816 : Hollywood , CA
”Balls Of Fire” spelade endast 7 spelningar.
Bandet sparkade Peter Criss innan bandet splittrades.
Band-line up:
Peter Criss (drums)
Jane Booke (lead vocals, rhythm guitar)
JP (guitars)
Bob Raylove (bass)