Sonic Booms & Busts
Gene och Paul minns några av de klassiska Kissalbumen i brittiska SUN:
KISS (1974)
Gene: Jag behövde inte längre arbeta för mitt uppehälle. Jag fick lön, Jag blev världens rikaste människa. Jag var inte bara i ett band och gjorde det jag helst ville, jag fick 75 $ i veckan för det! Favoritlåt: Deuce
HOTTER THAN HELL (1974)
Paul: Svårt andra album? Nejdå, vi var alla ”Piss and vinegar” (nonchalant, ung och energisk) – ”Om du inte gillade det första albumet, varsågod, här får du ett nytt!” Vi släppte nya album var åttonde månad. Favoritlåt: Hotter Than Hell.
DRESSED TO KILL (1975)
Gene: Den producerades av Neil Bogart, vår skivbolagspresident, som inte kunde producera. Vi började dra till oss massor av groupies, och framförallt minns jag en massa tjejer. Favoritlåt: Two Timer.
ALIVE! (1975)
Paul: En ljudsouvenir från vår liveshow. Om den var förbättrad? Klart att den var! Vem vill höra en sträng smälla varje gång en ny låt startar? Ena veckan sålde den guld, nästa vecka platina. Vår berg och dalbana hade startat.
DESTROYER (1976)
Gene: En kommande ålder, eller kanske bara ett kommande. (Känd producent) Bob Ezrin sparkade oss i rumpan och fick oss att framställa en skiva vi inte kunde göra på egen hand. De var våra låtar och framträdanden, men han plockade fram det ur oss. Favoritlåt: God Of Thunder.
ROCK AND ROLL OVER (1976)
Paul: Många sa att Destroyer inte var oanständig nog för dem. Så vi bestämde oss för att gå tillbaka och göra något lite mer basic. Det är ett fantastiskt album, men, ljudmässigt lät inte låtarna som de borde ha gjort. Favoritlåt: I Want You.
LOVE GUN (1977)
Gene: Eddie Kramer producerade men han var mer tekniskt lagd så vi tog kontroll över den här. Ace och Peter började bli okontrollerbara allteftersom sprit och droger tog över. Favoritlåt: Love Gun
CREATURES OF THE NIGHT (1982)
Gene: Det (enorma!) trumljudet var mitt förslag. Om det var någon låt som ledde till det stora ljudet, som uppstod genom att spela in i en hall med öppna dörrar och mikrofonerna med ett lätt delay, så var det I Love It Loud. Jag älskar titellåten också.
Favoritlåt: I Love It Loud.
LICK IT UP (1983)
Paul: Creatures var bättre, men vi tog till slut av oss sminket, och Lick It Up sålde tre eller fyra gånger så många skivor. Första steget i att skapa en ny karaktär för bandet. Turnera utan smink var uppfriskande. En spännande tid. Favoritlåt: A Million To One.
ANIMALIZE (1984)
Gene: Jag gillar det mesta på skivan, men jag var upptagen i Hollywood, i arbetet med min första film, Runaway av Michael Crichton. Mina låtar var ingen vidare. Favoritlåt: Heaven’s On Fire.
REVENGE: (1992)
Gene: En av mina favoriter. Vi återförenades med Bob Ezrin, och det var en väldigt annorlunda situation än Destroyer. Jag kände mig äntligen bekväm i mitt eget skinn. Jag slutade spela Paul-spelet, försöka se snygg ut i vackert hår, jag var aldrig bra på det. Favoritlåt: Unholy.
SONIC BOOM (2009)
Paul: Kulmen av allt bra och dåligt vi gjort tidigare. Det är en ren, ärlig skiva och jag skulle inte kunna vara mer stolt över den. Vi hittade hem igen. Favoritlåtar: Modern Day Delilah och Say Yeah.
SONIC BUSTS
Paret minns även några eh.. inte så klassiska album:
UNMASKED (1980)
Gene: Mitt fel. Det var en konstig period, med pop- och dans som dominerade, och vi tappade greppet. Det var även slutet för Peter Criss. Anton Fig spelar trummor och det starkaste minnet är att vi försökte skydda fansen från att Peter hade lämnat. Favoritlåt: You’re All That I Want.
MUSIC FROM ’THE ELDER’ (1981)
Paul: Vi snöade in på Stonehenge och tyckte verkligen att vi höll på att skapa ett mästerverk, vilket vi inte var – vi masturberade. Ett övergött, fett, pompöst stycke skit. Favoritlåt: I – eftersom det är sista låten och skivan är slut.
CARNIVAL OF SOULS (1997)
Paul: Att stämma ner till D och sjunga om mörkret i världen när man bor på kullarna i Beverly Hills var lite absurt. Vi var inte mer från Seattle än från Saturnus. Favoritlåt: I Will Be There.