Efter att Ace lämnat Kiss 1982 var det mycket snack om hur hans solokarriär skulle se ut. En del hoppades på nya soloalbum som skulle bli efterföljare till hans första och kanonbra soloplatta Ace Frehley som släpptes 1978.
Det var rätt tomt några år, så när som gästande på låten Bump And Grind på Wendy O. Williams första soloalbum 1984. I ungefär samma veva var han ute på en miniturné med Richie Scarlet, John Regan och Anton Fig som lirat trummor på första soloplattan och även på Unmasked. Efter ett tag hoppade Richie Scarlet av bandet och ersattes med Tod Howarth, och Ace började förhandla med Megaforce om ett skivkontrakt.
Året var 1987 (samma år som jag föddes) och Ace hade lyckats med att spela in den första plattan som fick namnet Frehley’s Comet. Den ska jag nu ta mig en titt på, för att se om den håller samma klass som första soloplattan.
Rock Soldiers (Frehley/Taylor)
Inleds med en marschtakt på virveltrumman av Anton Fig. En lite typisk 80-talslåt, men sådant får man ju räkna med när man lyssnar på en sådan här skiva. I verserna skulle man kunna säga att Ace pratar mer än sjunger. En väldigt kraftfull text som verkar vilja säga att Ace Frehley är tillbaka, och han är bäst! För övrigt en väldigt bra låt!
Breakout (Frehley/Carr/Scarlet)
Alla som har lyssnat på Revenge nån gång har nog inte missat halvdemolåten i slutet av plattan, med Eric Carr på trummor, som går under namnet Carr Jam ’81. En låt med samma riff återfinns på den här skivan. Anledningen är att den skrivits klart och fått namnet Breakout. Sången sköts av Tod Howarth, och det gör han rätt bra måste jag säga. En låt som känns relativt tung fast den går ganska fort. Det kan också bero på skivan är mixad så att den fått just ett sådant sound.
Into The Night (Ballard)
En låt som skulle kunna beskrivas som en halvballad och sjungs av Ace. Låten är skriven av Russ Ballard och har ett sound som är väldigt typiskt för den här sortens musik. Vi vet ju alla att Ace har en väldigt bra sångröst, och här visar han det verkligen. På något sätt borde man egentligen tycka att den här låten är rätt tråkig, men enligt mig är det här en av de låtar som utmärker sig mest på hela skivan.
Something Moved (Howarth)
En låt skriven av enbart Tod Howarth, som även sköter sången. Redan i riffet i början hör man att det här är den bästa låten på hela skivan. Måste säga att Tod sjunger otroligt bra i den här låten. Hans absolut starkaste bidrag på hela skivan! Höga falsettskrik, liknande de som Glenn Hughes gjorde i Deep Purple på 70-talet, rivig hårdrocksröst, tight och tonsäkert! Bästa låten av alla!
We Got Your Rock (Frehley/Kupersmith)
En text som verkar vara skriven av Paul Stanley, med sexanspelningar och liknande. Jag trodde hittills att Ace bara kunde skriva texter om alkohol och droger som Cold Gin, Snowblind och Wiped Out, men han kan tydligen också det här spelet. Påminner lite om Joan Jetts gamla låt I Love Rock n’ Roll i övergången till refrängen. En i övrigt rätt tråkig låt som de kunde ha skippat. Den gör bara skivan sämre.
Love Me Right (Frehley/Schickman)
Här verkar Ace ha tappat koncentrationen i låtskrivandet. Ett rätt ointressant riff som går på under hela låten och tjatar ut den, och refrängen går likadant om och om igen. En typisk ”utfyllnadslåt” som lika gärna skulle kunna plockas bort, för den gör ändå ingen bra utfyllnad.
Calling To You (Howarth/Frehley/McClarty/Russel)
En väldigt trallglad låt som sjungs av Tod. Låter en aning avvikande i förhållande till de andra låtarna på skivan. Det låter lite Crazy Nights om låten, som snart går över i ett betydligt kraftfullare stuk. Den skulle kunna kallas för en Shout It Out Loud av Frehley’s Comet, för det är precis det budskapet som texten ger. ”Strike the drums! Stand up and shout!”
Dolls (Frehley)
Ett intro som påminner om Fractured Mirror. Sedan kommer Ace in och sjunger versen som låter som en nationalsång. Refrängen låter mest som en barnvisa med en barnkör i bakgrunden. Låten i sig är rätt bra, men texten är lite för barnslig för att passa in på den här sortens skiva. Vad sjutton sysslar Space Ace med egentligen?
Stranger In A Strange Land (Frehley)
Här lyfter Ace upp skivan en aning med en av sina egenskrivna låtar från 1985. Det har lagts i en hel del effekter med keyboards och liknande. Lite sliskigt, men det ju 80-tal för sjutton! I övrigt en väldigt bra låt med ett snyggt gitarrsolo och bra insats av hela bandet.
Fractured Too (Frehley/Regan)
En uppföljare till den otroligt snygga avslutningslåt som vi tidigare hört på Ace soloalbum från 1978. Påminner väldigt mycket om originalversionen, men här har man lagt på lite nya effekter och gitarrlicks. Känns lite grann som en utfyllnadslåt, men en platta med Ace måste faktiskt avslutas med en Fractured, och den här versionen håller lika bra som den första! Som jag skrev i min recension på soloplattan från 1978: en bra avslutning på en bra skiva!
Sammanfattningsvis måste jag säga att Ace lyckades rätt bra med att komma tillbaka efter nästan tio år och visa att det var han som regerade. Jag vet ju inte om jag hade kommit fram till samma resultat om jag recenserat den när den nyss kommit ut (då under förutsättningarna att jag inte hade varit nyfödd just det året).
Men det jag kommit fram till nu är att det är en väldigt bra platta som bör införskaffas av de som inte har den. Tyvärr sjunker låtkvalitén i vissa låtar, och det är bara låtarna på sida A (jag äger vinylversionen) som är riktigt bra. De andra känns som mer eller mindre utfyllnad. Låtar som kunde ha slängts i papperskorgen skulle nog vara Love Me Right och We Got Your Rock, för de sänkte tyvärr kvalitén en aning. Men skivan har även några riktiga höjdare som höjer kvalitén betydligt. Jag menar då Rock Soldiers, Breakout, Into The Night och Something Moved. De gör det hela till en kanonplatta!
Bra jobbat Space Ace!
Erik Modin
Fakta
Frehley’s Comet
Megaforce Worldwide:
81749-1/2/4 (US) 1987
01. Rock Soldiers (Frehley/Taylor)
02. Breakout (Frehley/Carr/Scarlett)
03. Into The Night (Ballard)
04. Something Moved (Howarth)
05. We Got Your Rock (Frehley/Kupersmith)
06. Love Me Right (Frehley/Schickman)
07. Calling To You (Frehley/McClarty/Russell)
08. Dolls (Frehley)
09. Stranger In A Strange Land (Frehley)
10. Fractured Too (Frehley/Regan)
Musiker:
Ace Frehley (guitars, lead and backup vocals)
Tod Howarth (guitars, keyboards, lead and backup vocals)
John Regan (bass, backup vocals)
Anton Fig (drums, percussion)
Producerad av Eddie Kramer och Ace Frehley
Inspelad i Right Track Studios och Sound Ideas Studios, New York City, NY, Master Sound Studios, Astoria, NY och Bear Tracks, Suffern, NY
Releasedatum: 7 juli, 1987
Bästa listplacering: #43 (Billboard 200)
Citat: ”Frehley’s Comet was just as good (perhaps even better) than Kiss albums from the same era, Asylum, Crazy Nights, but is a letdown when compared to 78’s far superior Ace Frehley.” – Greg Prato, AllMusic.com