Den sista konserten i Sverige 1984 är, i denna skribentens tycke, den allra bästa spelning de gjort i Sverige genom tiderna. Den går naturligtvis inte att jämföra med någon annan turné på det sättet, men efter sina unika förutsättningar och om man jämför varje spelning med sina egna turnéjämlikar så står just Göteborg 1984 ut. Allting sitter och står där det ska denna kväll. Bandet är på topp, inga fadäser, Bruce lever upp på ett dittills aldrig skådat sätt med solon som bländar även idag och den fina inspelningen från konserten formligen dryper av svett, jävlar anamma och rock’n’roll.
Man får gärna tycka att Kiss spelade låtarna för fort. Man får gärna tycka att de var bättre med Ace och Peter, eller att de är bättre idag. Men det är omöjligt att komma ifrån att Kiss i Göteborg 1984 stod på ytterligare en av sina många toppar. Efter sina förutsättningar. Det är ett starkt band som krossar de Göteborgska öronen, och när det sista ackordet i Black diamond ringer ut går faktiskt en era i graven. 1984 var det sista året som Kiss spelade i Sverige utan att spela på gamla meriter. Från och med 1988 skulle ”klassikerna” ta en större plats i låtlistan, vilket sedermera resulterade i återföreningen och allt därefter. 1984 trodde man fortfarande mest på sitt nya material och låtlistan bestod av totalt sexton låtar varav bara sex härstammade från 70talet och de resterande tio från de senaste två (!) årens inspelningar. Tilltron till det nya materialet var starkt och man vågade lita på att även publiken skulle uppskatta det.
/Alex