Turnékrönika Destroyer och Rock and Roll Over
Vi tar oss tillbaka till våren 1976 för att sätta igång denna krönika och för att räta ut eventuella frågetecken om när Destroyerturnén verkligen började. Många tänker scenshowen med ruinerna och de nya dräkterna, men den började faktiskt tidigare.
LP:n ”Destroyer” släpptes den 15 mars och Kiss var fortfarande ute på sin Alive!-turné som avslutades den 28 mars i Springfield, Massachusetts. Man räknade inte dessa spelningar som en del av Destroyerturnén, även om låtar som ”Shout It Out Loud” och ”Flaming Youth” letat sig in i setlisten. Konserten i Springfield marknadsfördes även som den sista på Alive!-turnén i annonserna, så det råder inga tvivel på denna punkt.
Efter spelningen åker man hem till New York och fotograferas med de nya dräkterna samt håller en stor presskonferens den 9 april. Det klassiska foto vi har som omslag till detta nummer fotograferas under denna period och den svenska tidningen Poster hinner få med dessa bilder i majtidningen.
Det jobbas frenetiskt bakom kulisserna med nya affärsmanagers, ny turnépersonal och så vidare, inför sommarturnén. Det är dock inget man bekymrar bandet med. Deras jobb är att komma ut på vägarna och leverera den bästa tänkbara showen.
Den 11 april inleds Destroyerturnén i Fort Wayne, Indiana. Kiss avverkar ytterligare tre utsålda spelningar i USA innan Kanada står på tur.
Egentligen skiljer sig dessa spelningar inte något från Kiss på Alive!-turnén mer än att man officiellt säger att det är den första delen av Destroyerturnén. Dräkterna, scenen och crewet är det samma som under Alive!-turnén. Setlisten har inte ändrats nämnvärt, mer än att ”Shout It Out Loud” och ”Flaming Youth” får sällskap av ”God of Thunder” någon gång under Kanadaturnén.
Åtta spelningar i Kanada följde mellan den 18-28 april med början i Moncton och avslutning i Winnipeg. Efter spelningen i Winnipeg så flög bandet tillbaka till New York eftersom Ace Frehley skulle gifta sig med Jeanette den 1 maj. Crewet var för dyrt att flyga in, så nästan alla körde hela vägen från Winnipeg till New York för att vara med på bröllopet.
Vigseln ägde rum i Westchester, New York och sedan hölls middagen och festen på The Americana Hotel på Manhattan under kvällen. Bröllopet höll låg profil och inget hade läckt ut till pressen. Familj och vänner kunde fira i lugn och ro.
Bandet som spelade på bröllopet hette St. James, men efter någon timme ville de fyra medlemmarna i Kiss också testa instrumenten. ”Rock and Roll All Nite” och ”Shout It Out Loud” finns ju med på ”Kissology”. Det sägs att Ace svärfar uppmanade Kiss att sluta spela och att låta det andra bandet fortsätta. Tyckte han inte om sin svärsons musik?
Någon smekmånad var det inte tal om för Ace utan det var tillbaka till turnén som gällde och den 4 maj stod Kiss på scen på River Trails Middle School Gymnasium i en förort till Chicago och spelade för 350 stycken 12- och 13-åringar!
Nu kan man ju undra vad detta var för något spektakel? Jo, alla känner vi till Mars, chokladen alltså. Tillverkaren hade under våren 1976 haft en stor tävling bland skolor i USA om vilken vem som kunde samla in flest omslagspapper. Vinsten var att man skulle få en privat konsert med Kiss på sin skola. Snacka om att man hade ätit Mars om man hade varit med i den tävlingen! Hur som helst så vann denna skola och det sägs att endast två elever på skolan inte fanns på plats, annars var alla närvarande.
Efter denna chokladkonsert var det bara att åka tillbaka till New York City och ladda batterierna inför sin första Europaturné. Denna turné i Europa var på gång redan hösten 1975 men sköts upp av olika anledningar, antagligen för att intresset för ”Alive!” tog fart i hemlandet på allvar. Efter ett par dagars packande var alla åter samlade ute på flygplatsen JFK på Long Island den 10 maj. Detta för att äntra planet till England och starta sin första invasion av Europa!
Kiss landar tidigt på morgonen den 11 maj och repetitionerna startar direkt på eftermiddagen i Shepperton Studios i Middlesex som man har hyrt i två dagar. Fyra konserter i England står på dagordningen, en i Manchester, en i Birmingham och två på Hammersmith Odeon i London.
Kiss skivbolag EMI (i Europa) hade spenderat stora summor, drygt 60 000 dollar, bara på promotion för de fyra spelningarna i England och det gav givetvis resultat. Alla spelningarna blev utsålda. Förband i England var Stray.
Väl i London plåtades också ett antal klassiska bilder, exempelvis den vid London Bridge, vid slottet, på tvåvåningsbussen och så vidare. Kiss hade fullt upp med all media som var bokad. På en av spelningarna på Hammersmith stod en djupt imponerad Angus Young i publiken och såg Kiss köra över publiken i London.
TV-programmet So It Goes gjorde en intervju backstage i Manchester och filmade konserten som man sedan visade delar av i inslaget. Scenen och dräkterna var fortfarande ”Alive!” och vi som vill och lägger märke till nästan allt som rör Kiss noterar en blond slinga i Pauls hår, överkurs eller?
Som ni ser i setlisten nedan så har Kiss tre låtar från den senaste plattan i setet och denna repertoar håller sig intakt genom nästan hela Europaturnén: Deuce/Strutter/Flaming Youth/ Hotter than Hell/Firehouse/She/Ace solo/Nothin’ to Lose/Shout It Out Loud/Gene solo/100 000 Years/Peter solo/Black Diamond/Detroit Rock City/Rock and Roll All Nite/Let Me Go, Rock and Roll.
Tre konserter i Tyskland och en vardera i Holland och Frankrike följde efter spelningarna i England. I Tyskland hade man uppmärksammat Kisslogo och kopplat den till nazisterna och Kiss fick ständigt frågor om de var nynazister och så vidare. Även om frågorna var tråkiga kring detta så var man helt på det klara över vilken ”bra” PR-grej det var, syns man så hörs man och då säljer man plattor och konsertbiljetter vilket var Kiss sak att göra.
Man höll en stor presskonferens i Düsseldorf, Tyskland den 20 maj innan man flög vidare till Paris. I Paris spelade man på Olympia, men problemet där var att Jerry Lee Lewis abonnerade denna teater varje kväll till sin show, så det var bara för Kiss att spela på eftermiddagen och sedan se till att plocka ihop sina prylar innan Jerry skulle gå på scen på kvällen. Utsålt var det i alla fall med 1 900 personer i lokalen.
För alla er som inte har lyssnat på inspelningen från denna konsert så rekommenderar jag bootlegen ”Stoned in Paris” som är helgrym. En annan spelning som också finns ute i bra kvalitet är bootlegen ”Blitz London” från en av spelningarna på Hammersmith. Konserten i Amsterdam spelades in av en radiostation men inspelningen skall ha blivit så dålig att den inte gick att använda, tyvärr kan vi bara säga i dag.
Förband på de tre spelningarna i Tyskland var det nya, unga bandet Scorpions. Den 25 maj landar Kiss i Sverige och Göteborg, se separat artikel om spelningarna i Skandinavien.
Efter att man nu lagt Sverige och Danmark bakom sig så var det fyra spelningar till att averka innan man äntligen skulle hem till USA igen. Att Kiss inte trivdes i Europa skall vi inte sticka under stolen med, det var lite som att börja om från början igen, spelställena var mycket mindre än de stora arenor man nu var vana vid att spela på hemma i USA, olika språk i olika länder vilket gjorde att man inte alltid kunde göra sig förstådd, inte många TV-kanaler och så vidare. Kiss hade kanske börjat bli lite bekväma av sig.
Hur som helst så var spelningarna grymma och fansen älskade sina nya idoler på ett sätt som man kanske ändå inte gjorde hemma i USA. Utanför USA är fansen totalt sett mycket mera hängivna och galna. Denna turné var dock säkert väldigt bra för killarna och man fick se att världen var annorlunda och allt är inte som hemma. Det sägs också att Bill Aucoin höll hårt i Peter Criss pass för att denne inte skulle ta första bästa flyg hem innan turnén var över.
Kiss avverkade en spelning Zürich, Schweiz och två i Tyskland (München och Furth). I München spelade ett lokalt TV-program, Szene 76 in en intervju samt delar av konserten. Endast ”Detroit Rock City” visades senare. Återigen var det Scorpions som öppnade för Kiss.
Europaturnén avslutades den 6 juni i Harelbeke i Belgien inför endast 600 personer, cirka en timmes bilfärd utanför Bryssel. Allt kring denna sista konsert skall ha varit ett stort kaos så killarna var nog mer än lättade när man satte sig på planet hem dagen efter.
Turnén skulle givetvis visa sig vara mer än nyttig för Kiss och även all bevakning från media, även om 99 % inte var till bandets fördel. Bandet hade gått hem hos publiken och nya fans hade fått upp ögonen, vilket skulle märkas fyra år senare när bandet återvände till vår del av världen. Vad som skrevs om Kiss var oväsentligt egentligen, huvudsaken var att det skrevs och att bandet exponerades.
Under tiden Kiss befunnits sig i Europa hade man jobbat på mer än högvarv hemma i USA med lanseringen av den nya plattan och den kommande sommarturnén för ”Destroyer” i USA. Mycket i Kiss organisation hade förändrats då man nu skulle ta steget från ett vanligt rock and roll-band till att bli ett av de största.
Bill Aucoin hade delat upp sitt företag i flera olika företag som hade hand om olika saker och man hade även anlitat nya business managers i form av Glickman/Marks Management. Kiss Army som fanclub hade också växt och man hade börjat tjäna ordentliga pengar på något som man aldrig räknade med att få något tillbaka på, utan som endast skulle kosta bandet en del pengar att ha. Ett helt nytt crew inför turnén hade satts ihop, många av dem hade jobbat med Glickman/Marks tidigare så de gamla crewmedlemmarna försvann relativt snabbt. Man tyckte inte det var lika roligt och jordnära som det hade varit sedan starten.
Efter succén med ”Alive!” så hade man enorma förhoppningar på ”Destroyer” och var då relativt besvikna att plattan inte sålde så som man trodde, man hade heller inte fått till någon hit med ”Shout It Out Loud” som man trott. ”Flaming Youth” blev singel nummer två och inte heller den lyckades bli något.
Att marknadsföra Kiss och se till att de fanns med i varje musiktidningen som fanns i USA var man desto bättre på och reklamkampanjen för turnén var enorm med helsidesannonser i tidningar, reklam i radio och displayer i affärer. Den slogan man använde sig av var ”The Spirit of ’76” även om man sedan kallade turnén kort och gott för Destroyerturnén.
Samtidigt som man jobbade för högtryck med turnén så satte Casablanca ihop en samling med de tre första studioplattorna som man ville få igång försäljningen av. ”The Originals” fanns ute i USA och Kanada i juli månad, på så sätt var ju Kiss alltid skivaktuella!
Produktionen för denna turné skulle bli gigantisk (1976 var den det!) och man byggde upp en scen som såg ut som en stad i ruiner som skulle återspegla omslaget på den senaste plattan ”Destroyer”.
Trumpodiet blev stort med trappor upp på varje sida om det där medlemmarna kunde ta sig upp på ruinerna. Två gigantiska pantrar ställdes upp på sidorna framför trummorna vars ögon kunde lysa. Precis som genom alla åren så kunde podiet lyfta upp ett antal meter i luften i slutet av showen och en gigantiska panter dekorerade scenen. Bakom trummorna hade en ny logo skapats, denna logo användes sedan på alla turnéer fram till Asylumturnén hösten 1985 och är helt klart den logo som fansen genom åren har tyckt mest om, den är klassisk.
PA-systemet (högtalarna framme vid varje sida av scenen) var också täckta så att de skulle se ut som ruiner och killarna kunde gå upp på dessa under showen. På Genes sida såg det ut som en gammal slottsruin. Ett stort träd fanns placerat på Genes sida av scenen, antagligen för att ge lite mer effekt till hela synen av scenbygget.
En gammal åskmaskin från filmen Frankenstein från 1931 hämtades in och var tänkt att bli en ordentlig effekt till låten ”God of Thunder”, men det hela lades ner. Scengolvet såg ut som en stor krater uppifrån. Ett par blixtar fanns uppsatta i taket och kunde blinka en effekt som var ganska ordinär om man får säga det själv. Ljusriggen var inte som en vanlig klassisk ljusrigg, utan det var tre stora torn som bar upp ljuset, vilket gjorde att allt ljus kom från sidorna eller bakifrån på bandet och inget framifrån, vilket måste ha varit en lite mardröm för en ljustekniker som vill göra sitt jobb till 100 %.
Kiss Army-flaggor (typ de man har i dag) i gigantisk storlek hade tillverkats och användes bakom scenen i slutet av konserterna. Sist men inte minst så skulle man äntligen få använda sina nya dräkter som hade legat och väntat på bandet ett par månader.
Den 21 juni samlas bandet och crewet, som nu består av nästan 40 personer, i Newburgh, New York där repetitionerna inför turnén äger rum i Hangar E på International Airport. Det är som sagt mycket som skall tränas in och all ny personal skall lära känna varandra innan turnén drar igång.
Kiss testar större delen av låtarna från ”Destroyer” för att kolla vilka som skall kunna fungera. Bandet repar lite mer än en vecka innan det är dags att lasta in hela produktionen i lastbilar och förflytta ner den till Norfolk i Virginia där premiären av turnén skall ske.
Kiss är mer än laddade när man äntrar scenen på The Scope i Norfolk den 3 juli som också många ser som starten på Destroyerturnén. Visst kan man säga det, om man inte vill räkna in Europaturnén och spelningarna i USA och Kanada under våren.
Det enda som antagligen störde lite i Kisslägret var att man endast sålt lite över 70 % av biljetterna denna kväll och det skulle faktiskt bli sämre på en del håll. Man var inställda på ett segertåg och nu såg detta ut att bli lite annat än vad man tänkt sig.
Setlisten var helt klart underbar denna kväll, om än lite konstig, se själva: Detroit Rock City/King of the Night Time World/Let Me Go, Rock n’ Roll/Gene Simmons solo/God of Thunder/Sweet Pain/Ace Frehley solo/Shout It Out Loud/Strutter/Nothin’ to Lose/Watchin’ You/Peter Criss solo/Do You Love Me/Flaming Youth/Deuce/Firehouse/Black Diamond/Rock and Roll All Nite.
Först måste man säga att det var riktigt tufft att hela sju låtar från ”Destroyer” fanns med denna kväll, tyvärr så överlevde inte ”Sweet Pain” och ströks inför nästa spelning. Detta sägs vara den enda gång bandet har framfört denna låt live. Att vi hittar Genes solo redan efter den tredje låten är också anmärkningsvärt och att ”Deuce” och ”Firehouse” finns med i slutet av konserten.
Turnén fortsätter med spelningar i Columbia och Richmond den 6 juli respektive den 8 juli och här har man endast lyckats sälja 50 % av biljetterna och frågan är, är man på väg mot ett publikfiasko?
Kiss har för första gången också valt ut ett förband som man vill ha med sig på hela turnén. Bob Seger & Silver Bullet Band kommer att medverka på 28 av sommarens 35 konserter i Nordamerika.
Kiss når redan den 10 juli Jersey City och detta är sommarens enda konsert för Kiss i New York-området. Jersey City ligger mitt över Hudson River från Manhattan, dock i New Jersey. Roosevelt Stadium, den gamla stadion som byggdes 1937, är platsen som arrangören har valt för konserten och iskallt räknat med att sälja ut de 30 000 biljetterna. Intresset var dock riktigt svalt och med knappt 14 000 biljetter sålda så blev Kiss hemkomst ett ordentligt bakslag.
Man hade rört om ordentligt i setet och ”Cold Gin” och ”Hotter than Hell” hade hittat tillbaka. Många av de andra låtarna hade placerats om och man tycks hitta en liten struktur i setet. Efter spelningen är det stort fyrverkeri och en av pjäserna är specialbeställd. När den smäller i luften så kommer Kisslogon fram i olika färger. Backstage fanns familjer, vänner och en massa branschfolk som minglade runt bland all gratis dricka och mat det bjöds på efter spelningen.
Spelningar följde hela juli månad och blandade relativt välfyllda arenor till fullsatta, dock kändes det som om man var på rätt väg och bakom skrivborden i New York arbetades det hårt för att detta inte skulle bli ett fiasko och visst skulle allt vända ordentligt inom kort!
Någon gång här under veckorna i juli så stryks även ”Flaming Youth” från setlisten och hittar sedan aldrig tillbaka in igen. Augusti månad började bra med många utsålda eller näst intill utsålda konserter, så nu ville man ha igång skivförsäljningen av ”Destroyer” också som förvisso hade sålt guld redan i april, men man ville att den skulle sälja mer och ”Detroit Rock City” släpptes som singel den 5 augusti. Singeln floppade men B-sidan av den kommer att ge Kiss den hit man önskar, läs separat reportage om det.
Direkt dagen efter spelningen den 13 augusti i Houston så sätter Kiss sig på flyget till Atlanta för att göra en stor skivsignering i affären Peaches vilket blir en succé. Kiss passar även på att göra en massa lokal reklam för konserten den 29 augusti på Braves Stadium i Atlanta.
Kiss anländer till Los Angeles någon dag innan den stora konserten på Anaheim Stadium den 20 augusti och förväntningarna är enorma. Arrangören David Forest har gjort ett enormt jobb och lyckats sälja nästan
43 000 biljetter till denna konsert, vilket är Kiss största egna spelning någonsin hittills, den kommer även vara den största i Nordamerika för Kiss del fram till 2009.
Två extra förband har man kryddat denna kväll med och det är Ted Nugent och Montrose som också finns med i uppställningen. Enorma TV-skärmar finns på vardera sidan av scenen så att alla skall kunna se riktigt bra. Detta var unikt 1976, men är i dag standard vid stora konserter. Spelningen blir även lite speciell då man har byggt upp en ljusmodell av New Yorks skyline som hissas upp ovanför scenen i slutet av ”Black Diamond” och hela spelningen avslutas med ett gigantiskt fyrverkeri.
Efter spelningen var det en stor efterfest på Anaheim Club som ligger i anslutning till stadion och som vanligt fanns alla band, skivbolagsfolk och en hel massa Hollywoodstjärnor på plats. Gästlistorna brukar vara enorma när artister uppträder i Los Angeles och Kiss var inget undantag. Skivbolaget Casablanca hade också sitt näst största kontor i staden.
Detta är väl den konsert som både Kiss själva och fans alltid pratar om när Destroyerturnén kommer på tal. Detta var en enorm milstolpe i deras karriär, helt klart.
Två spelningar följer innan det är dags att köra över de nästan 35 000 fans som samlats på Braves Stadium i Atlanta. Torontokonserten den 6 september blir den enda spelningen i Kanada denna sommar, men det av förståliga skäl då man endast ett par månader innan gjorde åtta konserter där. Den 12 september avslutas turnén i Springfield, Massachusetts och dagen efter är det avfärd hem till New York och dags att börja jobba på nästa platta.
Turnén i USA blev helt klart lyckad till slut, men Kiss och alla runt bandet hade nog räknat med en större succé än vad det faktiskt blev. Ironiskt nog så skulle Destroyerplattan få sin största framgång efter turnén då ”Beth” helt oväntat blir deras största hit i USA genom tiderna, så framtiden såg mer än bra ut för bandet.
Här hemma i Sverige fick vi en duktigt skev bild av hur turnén egentligen gick. Tidningen Poster skrev om att Kiss spelade på stora stadions och med en publik på 40 000 personer per kväll och så vidare, vilket vi i dag vet var helt fel. Visst, det var säkert inte Posters fel utan man kan ju lätt tänka sig att Kiss management gick ut med det bästa i sina pressmeddelanden och på den tiden, utan nätet och den media vi har i dag, var det lätt att det inte alltid blev som verkligheten egentligen var.
Från turnén hittar vi en hel del inspelningar samt några filmer som Houston, Anaheim, Jersey City och St. Louis. Från Sverigespelningarna finns det en del Super 8-filmer och då från Gröna Lund i Stockholm och Olympen i Lund. Klippen finns på YouTube.
Inspelningarna av ”Rock and Roll Over” startade som sagt direkt efter turnén i Star Theatre, Nanuet i New York med Eddie Kramer bakom spakarna. Inspelningarna varade inte speciellt många veckor och redan i början av oktober var killarna klara med sitt jobb i studion. I ett tidigt stadium hade man planer på att spela på Madison Square Garden i New York den 29 oktober men detta blev aldrig av.
Kiss får en förfrågan om att medverka vid The Paul Lynde Halloween Special vilket bandet absolut vill. Bill Aucoin gillar inte förslaget, men killarna får som de vill och finns på plats i Los Angeles den 19-20 oktober för inspelningen av programmet. Kiss spelar tre låtar playback, ”Detroit Rock City”, ”King of the Night Time World” och den stora succén ”Beth”. Att medverka i denna familjeshow kommer visa sig vara ett genialt drag och deras karriär får en ordentlig skjuts framåt då det sänds den 29 oktober.
Efter inspelningarna av denna show åker Peter och Lydia till Mexiko ett par dagar och Paul sticker iväg till Hawaii på semester. Bandet samlas åter i SIR Studios på Manhattan i New York den 8 november och repeterar fram till den 12 november innan det är dags att flytta upp till Reading, Massachusetts som ligger cirka två timmar norr om Manhattan för ytterligare repetitioner.
I Reading har man hyrt in sig på en militärförläggning och håller full repetition med scen och dräkter mellan den 15-21 november. Det är även under denna tid man spelar in ”I Want You”, ”Hard Luck Woman” och ”Love ’em and Leave ’em” för Don Kirshners Rock Concert som dock inte kommer att visas i TV förrän den 28 maj 1977. Dessa tre låtar använder även Kiss som promovideos och dessa skickas till skivbolag och TV-stationer världen över.
Scenen är i stort sett den samma, man har gjort en del ändringar då man vill bli av med lite av ruinerna, man vill ha in mer svart och silver i scenbygget. Peters trumpodie ändras lite och det där trädet på scenen har försvunnit. Det kanske blev bra ved till någons kamin där hemma! Ljusriggen är nu också ny, borta är dessa ”torn” och in har kommit en ordentlig ljusrigg att jobba med! Dräkterna är heller inte förändrade, endast Paul har gjort en del förändringar i sin utstyrsel.
Man kan ju säga att den kommande turnén är en fortsättning på Destroyerturnén men dock med en ny platta i bagaget. Succén med ”Beth” och Paul Lynde har gett utslag på kommande turné som snart skall börja. Bill Aucoin annonserar stolt innan turnén drar igång att de 22 första spelningarna på redan är slutsålda, vilket faktiskt inte riktigt stämde då en inte var det. Dock var det den enda av de 52 första konserterna som inte var utsåld. Endast fyra konserter av 60 på kommande turné i USA kommer inte att sälja ut, så Kiss står inför sin bästa turné någonsin och än i dag har ingen turné med Kiss kunnat matcha denna då mer är 98 % av biljetterna var sålda.
Savannah i Georgia var platsen för Kiss premiär på denna turné. ”Beth” framfördes för första gången någonsin med endast Peter sittandes framme på scenkanten sjungandes till förinspelad musik. Setlistor från den första månaden på turnén är sällsynta, men Kiss hade lagt in en hel del nya låtar som ”I Want You”, ”Makin’ Love”, ”Take Me”, ”Ladies Room” och ”Hard Luck Woman”. ”Hard Luck Woman” ströks redan efter ett par spelningar vilket är riktigt synd. Ute bland samlare finns inspelningen från Memphis den 4 december och där finns ”Hard Luck Woman” med.
Under repetitionerna inför turnén fanns även ”Love ’em and Leave ’em” med och spelades sannolikt också live i början av turnén innan den fick ett annat öde. Just i Memphis fick även konserten avbrytas efter tre låtar då det var total kaos i arenan på grund av alla fans som ville komma så nära scenen som möjligt. I Huntsville, Alabama den 7 december har man sålt över 1 000 biljetter mer än vad arenan tar, men även om arenan är mer än överfull så rapporteras inget kaos som i Memphis.
I Lakeland den 12 december kunde Kiss karriär varit över. När bandet drar igång ”Detroit Rock City” och är på väg nerför trapporna till scenen kommer Ace till metallräcket och får sig en stöt så att konserten måste avbrytas och Kiss lämnar scenen i 30 minuter. Ace har en ordentlig tur då han faktiskt kunnat dö denna kväll, så kraftig var spänningen.
Som om detta inte var nog så fattar Genes hår eld under ”Firehouse”. Detta löser sig och konserten behöver inte avbrytas fler gånger. Gene måste ha varit i dålig form med sitt eldslukningsnummer eftersom detta är den andra gången på sju dagar som hans hår fattar eld.
Ace skrev som ni alla vet låten ”Shock Me” om sin händelse denna kväll. Kiss tar kontakt med företaget Vega som håller på med att utveckla trådlösa sändare för gitarrer, man vill inte att detta skall hända fler gånger. Kiss använder gitarrer med tråd turnén ut och på nästkommande turné blir man det första bandet någonsin att använda trådlösa sändare till sina gitarrer.
Sista spelningen innan en veckas juluppehåll sker i Philadelphia och Kiss har bett fansen att ta med leksaker och julklappar som man skall skänka till ett barnsjukhus i staden.
Under Rock and Roll Over-turnén så hade Kiss inte ett specifikt förband som under sommarturnén utan man använde sig av en hel del olika band. Uriah Heep fanns dock med från den 8 december och två månader framåt.
I Abilene i Texas slog man Lawrence gamla publikrekord i hallen där man spelade och över 600 personer fick vända hem utan biljetter. I Duluth den 18 januari inträffar en mer än egendomligt incident, på eftermiddagen rånas biljettkassan på arenan, men rånarna vill inte ha pengar utan kräver endast ett par biljetter till kvällens konsert med Kiss som var utsåld!
I Des Moines slog Kiss The Whos gamla publikrekord med mer än 1 000 fler sålda biljetter. Man kan lugnt säga att Kiss var på toppen av sin karriär nu. Det såldes i många städer fler biljetter än vad kapaciteten var i arenorna.
Setlisten hade man nu fått stabil och den såg till 99 % ut så här varje kväll: Detroit Rock City/Take Me/Let Me Go, Rock n’ Roll/Ladies Room/Firehouse/Makin’ Love/I Want You/Cold Gin/Ace Frehley solo/Do You Love Me/Nothin’ to Lose/Gene Simmons solo/God of Thunder/Peter Criss solo/Rock and Roll All Nite/Shout It Out Loud/Beth/Black Diamond.
Hela nio av de femton låtarna man spelade var hämtade från de senaste två plattorna. I kontraktet med arrangörerna var det inskrivet att man spelade minst 75 minuter och konserterna på denna turné varade ungefär 75-80 minuter. Turnén når Detroit för tre utsålda spelningar på Cobo Hall den 27-29 januari där över 33 000 fans ser de tre konserterna.
Den 28 januari får även Kiss reda på att låten ”Beth” har vunnit People’s Choice Award som den populäraste låten bland människorna i USA och man skall få sin utmärkelse för detta vid en ceremoni den 10 februari i Los Angeles. Kiss inser snabbt att man inte kan medverka på denna prisutdelning och man bestämmer sig för att Lydia Criss ska få representera bandet. Man skickar över inspelningen av ”Beth” från kvällens konsert på film som man också kan använda vid utdelningen.
De tre konserterna i Detroit spelas ändå in och visas på den stora jumbotronen i taket på arenan under spelningen, så det är ju bara att använda denna inspelning. Något händer med Pauls dräkt i början av februari som gör att han blir tvungen att använda sin gamla Alive!-dräkt på de sex spelningarna mellan den 6-16 februari.
Kiss ser den 10 januari när Lydia mottager priset på Third Annual People’s Choice Awards på TV i Waterloo där man befinner sig för kvällens konsert.
Den 18 februari går samtligas stora dröm i uppfyllelse, att äntligen få spela på Madison Square Garden på Manhattan. Detta har alltid varit en pojkdröm för alla fyra och här har de själva sett sina stora idoler och nu skall man själva gå upp på denna magiska scen inför nästa 20 000 fans och det har varit utsålt sedan länge.
Hela dagen sägs ha varit kaosartad då bland annat Ace var så full att han inte kunde genomföra soundchecken. Man testade på denna soundcheck Vegas trådlösa system som man skulle börja använda senare samma år. Ace kompis Bobby McAdams gjorde soundchecken med övriga medlemmar. Allas föräldrar och familjer fanns på plats för att bevittna denna historiska kväll och innan spelningen togs de klassiska fotona där alla medlemmarna står tillsammans med sina föräldrar och Bill Aucoin.
Man hade försökt att sätta upp en andra kväll på Madison Square Garden då trycket efter biljetter var så stort, men då inga lediga datum fanns att tillgå så blev det i stället en spelning ute på Nassau Coliseum på Long Island som ligger 45 minuters bilfärd från Manhattan den 21 februari. Efter spelningen återstår endast sju konserter i USA fram till den 7 mars då den amerikanska delen av turnén avslutas i Hampton, Virginia.
Efter att man har klarat av USA så står en ny kontinent på schemat för killarna att erövra och det är Japan. Då vi faktiskt redan har skrivit en hel krönika om Japanturnén 1977 som är den sista delen av Rock and Roll Over-turnén i nummer 12 så kommer jag inte att gå in mycket på den. Men för att knyta ihop Destroyer- och Rock and Roll Over-turnén så avslutar vi med lite kring Japanspelningarna ändå.
Kiss flyger till Tokyo där man landar den 19 mars och man har ett par dagar på sig innan man skall inleda turnén i Osaka den 24 mars. Man hinner med en hel del intervjuer, fotosessions samt en stor presskonferens under tiden samt att man hinner med att repetera inför premiären. Det unika är att man har en helt ny scen konstruerad för denna turné med sig, vilken man även kommer att använda på Love Gun-turnén senare samma år. Dräkterna är de samma som tidigare och setlisten har man inte heller förändrat.
Samtliga tio konserter är utsålda och kapaciteten i arenorna är allt från 2 000-11 000 personer. Med sig som förband har man det japanska bandet Bow Wow. Man avslutar turnén med fyra konserter i Tokyo på klassiska Budokan Hall där man slår Beatles gamla publikrekord. Det var säkert var en skön känsla att ha med sig hem efter denna succéturné.
Från Rock and Roll Over-turnén hittar vi hela tre konserter som är filmade och ute på marknaden. Det är en av kvällarna i Detroit, konserten i Madison Square Garden samt en av kvällarna i Tokyo. Alla finns att tillgå i riktigt bra kvalitet.
Att Kiss stod på toppen av sin karriär kan ingen ha undgått då bandet fanns med precis över allt och mer skulle det bli…
Destroyer 25
Niklas Olsson / Ordförande / Kiss Army Sweden