Intervju våren 1995 av Kent Klang
Det är tidig vår i Bronx i början av 1950-talet. Han som skulle bli en av världens absolut tyngsta rockgitarrister genom tiderna ser ljuset för första gången. Pappa Carl och mamma Esther är stolta över att ha fått ännu en son, de ger honom namnet Paul Daniel Frehley. Allt var bra tills Paul kom i tonåren och fick sin första gitarr, nu skulle ingenting bli sig likt. Han sparade långt hår och klädde sig som en rockstjärna vilket ledde till att han inte kom överens med varken skolan eller sina föräldrar. Detta ledde i sin tur att han mer eller mindre blev musiker på heltid så den ekonomiska situationen var vid den här tidpunkten minst sagt ansträngd. Ett av banden han hade hette ”King Kong”. Det var för övrigt av trummisen i detta band han fick sitt smeknamn ”Ace”. Men Paul var aldrig riktigt nöjd med sin bandsituation i början på 1970-talet och sökte sig därför vidare. Slutet på sökandet skulle bli en annons i Village Voice där ett band sökte efter en exklusiv gitarrist. Och fortsättningen på den sagan kan vi ju…
I början av maj förra året fick Kiss Army Sweden´s Kent Klang tillfälle att intervjua Ace Frehley via telefon. Här nedan publiceras intervjun i sin helhet. Ace var vid detta tillfälle mycket glad och uppsluppen, till skillnad från drygt en månad senare på Kiss Convention i Köpenhamn…
Ace, du kommer att medverka på en Kiss Convention-turné i Europa i sommar, tycker du om att möta dina fans så här?
– Ja, jag har medverkat på flera Conventions i USA, det är kul och en helt annan grej än att uppträda. Man får chansen att växla ett par ord, skaka hand och höra vad fansen har på hjärtat.
De vanligaste frågorna är: När kommer nya CD:n? Blir det någon återförening med KISS? osv.
Har du något nytt skivkontrakt på gång?
– Vi håller just nu på och förhandlar med 3 olika bolag och bör ha en deal klar inom 2-3 månader, så förhoppningsvis är plattan ute till hösten.
Angående din konstutställning, vad fick din datorkonst för respons?
– Den var mycket positiv, så jag planerar en ny utställning i New York i höst.
Hur stor är din gitarrsamling idag?
– Långtifrån så stor som den en gång var, jag har bara runt 25 st kvar nu. På 1980-talet när Eddie Van Halen blev känd så ville alla ha gitarrer med Floyd Rose-svaj och det medförde att värdet på min samling sjönk kraftigt, så jag sålde de flesta. Men nu verkar efterfrågan ha vänt, hade jag vetat det hade jag inte sålt samlingen.
Vad gör du på din fritid?
– Det mesta av min fritid går till att skriva låtar eller jobba med datorn där jag målar eller gör grafiska bilder.
Tror du på liv på andra planeter?
– Ja, verkligen. Har du sett filmen ”Stargate”? Bra film med ett mycket intressant koncept. Jag tror inte att gåtan med pyramiderna är löst, ingen vet med säkerhet vem som byggde dem. Jag har alltid varit fascinerad av pyramiderna, redan i skolan brukade jag läsa böcker om dem. Jag skulle vilja åka till Egypten någon gång och se dem själv.
Varför sålde du ditt hus i Connecticut?
– Jag köpte det när KISS var på den absoluta toppen och jag tjänade miljontals dollar om året. Men när jag lämnade gruppen kände jag att det var för mycket och min dotter som höll på att växa upp levde ett alltför avskärmat liv. För att ta sig till huset fick man åka över en vallgrav och det var grindar och videobevakning. Jag var ganska paranoid på den tiden för alla fans som kom dit. Jag ville att min dotter skulle leva ett normalt liv och bo där hon kunde träffa andra barn.
Har du träffat någon av dina förebilder?
– Jag har träffat Jimmy Page som hastigast en gång. Mick & Keith från Stones har jag mött ett par gånger. Jag träffade Hendrix och Mitch Mitchell innan Jimi avled, jag var faktiskt gitarroadie åt honom en kväll när jag var runt 19-20 år. En person jag skulle vilja träffa är Pete Townshend för han har influerat mig mycket. När jag var ung var jag ett stort Who-fan.
Jag har läst att den första konserten du såg var just en The Who-konsert, stämmer det?
– Nej, den första konserten jag såg var Led Zeppelin när de var förband till Iron Butterfly på Filmore East. När Zeppelin spelat klart gick halva publiken…(skratt)
När du pratar med fans, vilket är ditt populäraste solo?
– Två solon som folk pratar om är solona i Snowblind och Strange Ways.
Vilka solon spelar du inte på KISS-plattorna?
– Jag spelar de flesta solona, men det hände ett par gånger att jag inte fanns tillhands utan var ute och festade någonstans och Paul och Gene var tvungna att hyra in någon annan. ”Sweet Pain” t.ex, är inte jag, men man kan oftast höra när det inte är jag som spelar, eftersom jag har en väldigt karaktäristisk stil. En sak som jag har lagt märke till på senaste KISS-plattan, rätta mig om jag har fel, men det verkar som om Bob Ezrin fått Bruce att spela mer som mig. Har du tänkt på det?
Ja, jag håller med dig.
Vad var ditt första intryck av Gene, Paul & Peter när du träffade dem första gången?
– Det var intressant. Jag minns att jag gick uppför trapporna till deras replokal. Jag hade en röd och en orange sko på mig. När jag kom upp så provspelade Bob Kulick men jag pluggade in gitarren och började öva skalor, då kom Gene fram till mig och sade:
– Kan du vara snäll och lägga ifrån dig gitarren, du gör den andra killen nervös…(skratt) När Bob var klar och jag spelade kunde jag se att de var imponerande av några riff jag körde. Efter att vi spelat ett tag sade de att de definitivt skulle höra av sig till mig. Två veckor senare ringde de och bad mig komma och spela igen, sen sade de:
– Du är den rätte!
Det här med de olikfärgade skorna, varför hade du dem, var det ett mode?
– Nej, det var en olyckshändelse (skratt). Jag hade bråttom till en vän som skulle skjutsa mig dit, och jag hade flera par skor i olika färger på de tiden. Jag kollade inte efter utan slängde bara på mig ett par skor, så det var en ren olyckshändelse. Jag har sett folk som härmat mig, de har kommit till KISS Conventions med en röd och en orange doja.
Är det sant att Gene alltid fick låna dig pengar till tunnelbanan hem?
– Många gånger! (skratt) Gene hade alltid pengar, inte jag.
Betalade du tillbaka?
– Ibland. (skratt)
Du brukar ofta säga att du skrev ”Cold Gin” på tunnelbanan, menar du att du skrev den på väg till ett rep?
– Ja, jag bodde i Bronx som ligger norr om Manhattan och brukade ta tunnelbanan ner till repen. Och medan jag satt där på tåget fick jag idén till ”Cold Gin” och skrev texten.
Gjorde du riffet på tåget också?
– Nej, riffet gjorde jag hemma i mitt sovrum.
Varför ville du och Peter Criss lämna KISS redan 1978?
– Vi kom inte överens med de andra, helt enkelt. När vi blev miljonärer så blev vi alla lite galna och började köpa hus och sportbilar. Gene började gå ut med celebriteter och ville bli skådespelare. Det var slitningar mellan oss, och mot slutet umgicks vi nästan inte alls. Alla gick sin egen väg efter en konsert. Jag brukade gå ut med mina livvakter. Peter och jag festade mycket tillsammans, men mot slutet när han träffat sin nya fru så låste han in sig med henne.
Har du sett KISS live sedan du hoppade av?
– Nej.
Det är inget som intresserar dig, eller?
– Inte från det jag hör. Jag har sett ett par videos, men jag känner inget begär att se dem live.
Har du blivit erbjuden att gå med i KISS igen?
– Nej.
Hur är din relation till Gene & Paul idag?
– Förmodligen bättre än någonsin. De bjöd ut mig på middag för ett halvår sedan och de var mycket trevliga mot mig. Jag vet inte varför, med tanke på att ett år innan så snackade de skit om mig i tidningarna. Men de verkar ha ändrat sig helt. Jag har inte sett den nya KISS-boken men folk som sett den säger att de talar mycket väl om mig i den, så kanske har de en återförening i tankarna, vad vet jag.
Är en av originalmedlemmarna i KISS bisexuell, eller är det bara ett rykte?
– Jag kan ju bara tala för mig själv, och jag är heterosexuell, så var det någon så var det inte jag. (skratt)
Varför sparkade ni er upptäckare och manager Bill Aucoin?
– Mot slutet så var han inte så engagerad i oss som han var i början och hade börjat jobba med flera andra artister, bl.a Billy Idol. Men han tjänade inga pengar på dem så vi betalade praktiskt taget hans räkningar och eftersom det var oss han tjänade pengar på så tyckte vi att vi förtjänade mer tid av honom. Men det fick vi inte, så det var en av huvudorsakerna. Plus att mot slutet när vår produktion var så stor och kostnaderna för turnéerna höga så tjänade Bill Aucoin mycket mer pengar än oss för han tog sin procent av bruttointäkterna och vi fick vår från nettot, dvs när alla räkningar var betalda. Jag kommer ihåg ett affärsmöte efter en lång turné då jag såg att Bill hade tjänat över en miljon dollar på turnén och jag fick gå hem med 75.000
Äger du alla dina gamla scen-dräkter?
– Nej, de tillhör KISS, men jag jag har ett par av de äldsta.
Du är berömd för att kasta ut möbler från hotellfönster på 1970-talet, håller du fortfarande på med det?
– Nej, det är historia, jag brukade göra det ibland när jag drack mig full hela tiden, men jag har lugnat ner mig lite sedan dess. Jag har inte slagit sönder ett hotellrum på mycket länge förutom för ett TV-program nyligen. Johnny Depp hade varit i New York och slagit sönder ett hotellrum så en TV-kanal ringde upp mig och frågade om jag ville slå sönder ett hotellrum för dem för att visa hur det såg ut. Innan jag började så tittade jag in i kameran och sade: Det här är en otrolig simulation!
Hur är ditt förhållande till Elvis Presley?
– Jag ångrar att jag aldrig hann träffa honom. På vår näst sista USA-turné, så turnerade han samtidigt med oss. Jag kommer ihåg ibland när vi kom till en stad och hans namn satt på stället vi skulle spela och hade missat honom med ett par dagar. Olyckligtvis så avled han ju sen. Efter det så blev jag ännu mer fascinerad av honom. Jag har läst ett par böcker som skrivits om honom, bl.a den som hans fru skrev. Jag och Paul fick en privat visning av Graceland av hans morbror innan det öppnades för allmänheten. Jag har återupptäckt Elvis och börjat lyssna på hans tidigare inspelningar och de är verkligen en mäktig kraft i musikbranschen. Jag tror att han påverkade många människor som han inte insåg att han skulle påverka. Jag kan också se paraleller i våra liv, han gifte sig den första maj som jag, han hade en dotter som mig och framgången kom snabbt för honom. Han hade problem med droger som även jag haft i mitt förflutna. Jag tror att om han hade fått rätt hjälp mot slutet av sitt liv så kanske han hade levt idag, men folket runt honom avskärmade honom för mycket och gav honom allt han ville ha, det blev hans fall.
Vad minns du från Skandinavien sist du var här?
– Inte mycket. God öl! (skratt)
Hur ser din framtid ut?
– Jag skall definitivt fortsätta med min konst och grafikkarriär. När jag blir äldre och börjar att turnera mindre så kommer jag syssla mer med konsten. Producera kommer jag också att göra, jag gillar att jobba med nya, unga band och eftersom jag själv är musiker så vet jag hur musiker känner. Så jag försöker få dem avslappnade i studion. Jag tror det är viktigt att en producent arbetar så, för får man dem att känna sig obekväma så får man inte det bästa ur dem.
Kent Klang
Reporter
Kiss Army Sweden
Artikel ur Destroyer 1.