I snökaoset som råder utanför mitt fönster fann jag det tillrådigt att i afton sätta mig ner med en varm kattunge i famnen och verkligen lyssna på de fyra tidigare outgivna livelåtarna från ”the vault” som Kiss inkluderade på den första i en hel hög med samlingsskivor som regnat över oss de senaste tio åren.
Historien brukar låta att skivbolaget ville göra en snabb cash-in på reunionturnén och därför släppa en samling, men att bandet var emot detta. Kompromissen blev att samlingen skulle vara en livesamling med några tidigare outgivna spår från ”Alive!” och ”Alive II”-inspelningarna. Trogna läsare av Destroyertidningen och min sida här på KAS vet att på varken ”Alive!” eller ”Alive II” är allt vad det verkar och att många ugglor har blivit begravda på dessa skivor. Hur står då de fyra ”nya” livelåtarna på ”YWTB” sig? Är det nya mysigheter eller falsarium? Både ja och nej (?).
For starters, vad är fakta kring dessa inspelningar? Ace är den enda som jag hittat som uttalat sig angående eventuella nyinspelningar på ”YWTB”. Tyvärr så är svaren dock i klassisk Ace-anda: ”jag vet att vi gjorde något i studio, Paul lade på någon ny sång och jag någon ny bakgrundssång, men mer var det nog inte”. Detta torde överraska ingen, Ace har tyvärr väldigt luddiga minnesbilder ibland. Det enda vi som vanligt kan lita på är våra egna öron. Mina öron, tvenne till antal, har kommit fram till en hel del rolig info som jag nu ämnar dela med mig.
Genomgående för alla fyra låtarna är att de har nyinspelad sång, detta tar jag därför inte upp kring varje låt utan vi konstaterar här att ingen sång är inspelad på 70-talet och lämnar sedan detta därhän.
Room Service
För att kunna göra en jämförelse mellan gamla inspelningar och nya krävs att det finns gamla inspelningar, och lyckligtvis finns det en liveversion av ”Room Service” i cirkulation inspelad i Philadelphia 750503. Dessutom finns det tre icke kompletta versioner av låten inspelade på soundchecket i Palatine 750419. Referensmaterial finns således vilket underlättar denna analys.
Det första som slår mig gällande ”Room Service” är att tempot är betydligt lägre på ”YWTB” än vad de spelade live i Philadelphia. Tempot är ännu högre i Palatine men jag misstänker att den är aningen felpitchad, det är inte Philadelphia varför tempoförändringen då är ett faktum. Vad beror detta på då? Det skall jag berätta. ”Room Service” är nytillverkad i studio. Vad som dock framgår klart och tydligt efter senare års studier av Peters trumspel är att det med all sannolikhet är Peter som spelar på nyinspelningen! Det låter extremt mycket Peter 1995 om trumfillen, hihattandet och trumspelet i allmänhet. Gällande gitarrandet så kan vi utröna att det är en effekt på gitarrsolot som inte användes i denna låten 1975, och solot i sig kan vara en av två saker:
1. spelat av Ace som ”återlärt” sig solot av Tommy Thayer
2. spelat av någon annan, kanske Tommy Thayer (”Production coordinator” enligt skivkonvolutet)
Det senare fallet är mera troligt i mina öron, dels eftersom solot är ett riktigt coverbandsolo, alltså samma solo som på originalversionen fast bara nästan, dels eftersom Ace själv bara nämner att han sjungit på något, inget om gitarrspel. Värt att notera angående Genes basspel är att det finns minst två bas-spel-fel (knepigt ord) på denna låt. Är det medvetna fel? För att det skall låta live? We may never know.
Two Timer
Nu blir det intressant. Denna skall vara inspelad i Detroit i maj 1975, men oavsett vad som ägde rum denna historiska kväll så finns det inga som helst belägg för att ”Two Timer” spelades live. Varken då eller, faktiskt, någonsin. Vad har vi då på skivan ”YWTB”? En nyinspelning? Ja, sannerligen. Gjord av vem? Det kan man undra. Jag noterar följande:
1. Trumspelet kan inte tillskrivas Peter, det verkar vara en kille som har fått en hög med livetaper från 1975 och som blivit ombedd att spela som Peter gjorde då. Resultatet är i mina öron ett släpigt trumspel utan vare sig gnista eller udd, inte helt olikt Peter i och för sig, men det finns ett litet faktum att beakta som dödar all tro. Den karamellen suger jag dock på en pyttestund för jag är elak.
2. Gitarrsolot är dubbelt så långt som på studioversionen från 1975, den enda referens vi har. Den som spelar solot har gjort en grundlig miss. De första takterna, ”originaltakterna”, spelas solot EXAKT ton för ton som på ”Dressed To Kill”-versionen. Personen som spelar anstränger sig verkligen för att låta som Ace, ansträngningen är dock lite för ansträngd vilket gör att det låter lite FÖR bra. Men räds icke, all tro om huruvida det är Ace eller ej kommer i de nytillagda takterna. Där framgår det klart att det inte är Ace, vare sig 1975 eller 1995. Det är ett gitarrsolo gjort av vem som helst utom Ace. Troligtvis Tommy Thayer.
Och karamellen då? Den om låtsas-Peters trumspel? Lyssna på låten i slutet, mellan 3.10 och 3.12 framgår det att man gjort en liten liten miss vid inspelningen. Trummisen använder dubbla bastrummor. Det gjorde INTE Peter 1975. Heller. Eric Singer kanske?
Let Me Know
Denna spelades också in i Detroit i maj 1975, och fan ta mig om det inte låter som vore den äkta! I grunden alltså. Trumspelet, även om ljudbilden är lite annorlunda efter 1995-mixen, påminner till större delen om trumspelet Peter låg inne med i Cleveland i juni 1975 vilket vi vet eftersom det finns några låtar ute i soundboardkvalitet därifrån. Jag tänker min själ ta hästen ur gruset och hävda att trummorna på denna låt härstammar från när Kiss säger att de gör. Jomen! Köp nu en lott, för detta händer inte ofta.
Resten av låten har exakt samma basljud och gitarrljud som ”Room Service” och ”Two Timer” (och, för den delen, nästa låt) vilket gör att bas och gitarr med all sannolikhet är nyinspelade. Däremot kan jag sträcka mig till att gitarrsolot faktiskt verkar vara samtida det också. Det låter inte exakt som i Cleveland men just ”Let Me Know” hade ganska stora inslag av gitarrlig improvisation på alla versioner jag hört vilket gör att jag inte håller det för omöjligt att man ansåg att solot var gott nog att behålla.
Ja, jag skulle inte nämna sången, men på denna låt är det ändå själve Laila Freivalds att de inte kunde behållit Genes originalsång. Jag älskar hans 70-talsröst och jag älskar ”Let Me Know”, och eftersom vi inte är befrämjade med massor av liveversioner på denna låt hade jag gärna hört hans riktiga röst. Inte ett 1995-spöke av densamma.
Take Me
Inspelad i Los Angeles i augusti 1977. Som vi nu vet är det inte mycket av ”Alive II” som faktiskt är inspelad i Los Angeles, stora delar kommer ifrån Tokyogigen i april. Därför är det ju lätt att tro att ”Take Me” skulle göra det också, men se där fick ni snulle allihopa. Trumspelet i ”Take Me” i början av 1977 med betoning på Japangigen är fenomenalt! Peter ligger inne med ett sväng och små trumfills som är asgrymma. Dessa var helt försvunna tillsammans med svänget i augusti 1977, och trumspelandet på ”YWTB”-versionen är snarlikt detta svänglösa trumspel. Däremot är spelandet på ”YWTB” inte nyinspelat, det är jag övertygad om. Det är nog verkligen Los Angeles-trummorna vi hör, för cymbalspelet Peter körde där var han mig veterligen ensam om. Jag har inte hört någon annan trummis spela så, och framförallt inte 1995. Nej, att trummorna skulle vara original finns det för mig inga tvivel om. Köp en lott till.
Resten är det lite si sådär med, gitarrerna har samma ljud som på de andra tre låtarna och framförallt basen låter INTE som den gjorde 1977. Alla som har hört en inspelning från Love Gun-turnén vet hur fruktansvärd Genes bas är på den turnén, och så låter det sannerligen inte på ”YWTB”. Dessutom saknar jag Genes riktiga 70-talsfalsettsång, den är ersatt av en ”usch-jag-skäms-för-att-sjunga-falsett”-sång istället. Synd och skam.
Återigen, illusioner spräckta och ”faktum” försvunna. Men jag har sagt det förr och säger det igen: lita inte på vad jag säger, lyssna med era egna öron. För den noggranne lyssnaren kan det dock inte låta speciellt annorlunda än vad det lät för mig. Det jag finner så exceptionellt konstigt är Kiss ihållande missvisande snack om sina liveinspelningar. Allvarligt talat, man hade lätt kunnat säga ”ja, vi slänger ihop en Greatest Hits-platta, men vi går in i studio och spelar in nya versioner av några ovanliga gamla låtar”. Det hade jag köpt med hull och hår och tyckt var skitkul. Ponera att man visste att man inte skulle få plats med ALLA gamla hits i setet på turnén och därför gjorde en live-i-studioskiva med dessa fyra låtar, ”Ladies Room”, ”Christine Sixteen”, ”Hooligan”, ”Hard Luck Woman” och några till. En liten ”Kiss Tour-complement”-skiva. Det hade varit riktigt skoj! I stället fick vi ytterligare en halvmesyr att ställa in i skivhyllan. Men en halvmesyr, det är en mesyr det också.
Nu lämnar vi 2005 och ser med spänd förväntan fram emot alla uppenbarelser och redogörelser som 2006 kommer att ge oss. Det är kanske dags att skriva om Lick…, nja, eller den spelningen när Gene fick…, nääe. Nästa krönika får bli till tidningen. Det lär hålla mig sysselsatt ett tag. Men när ni minst anar det finns det nåt nytt här igen.
Tills dess…
/Al : In Snow 051228