Stadion 2008 – En förtrollande dag med Kiss!

Klockan är 06:30 fredagen den 30 maj när bilen svänger in vid skylten Beth, en liten ort med tio hus fyra kilometer från E4 knappt två mil utanför Jönköping. Om 14 timmar ska världens bästa band göra sin första Sverigekonsert på nio år och tre månader. Men det är inget som kvinnan som ser ut att vara i samma ålder som Gene Simmons har någon aning om när hon hämtar sin morgontidning och ser ett par Kissfans glatt posera mitt i byn vid skylten Beth.

Fredagen den 30 maj är efterlängtad av många. Efter en hel månad av ständig sol kan man konstatera att även kvällen då Kiss för tredje gången spelar inför ett utsålt Stockholm Stadion kommer det att vara 25 grader varmt och en helt underbar sommarkväll.

Från hela Sverige vallfärdar Kissfansen. Allt närmare huvudstaden syns fler och fler Kissfans på bensinmackarna med destination Stockholm.

Kiss Army Swedens uppvärmning på Hard Rock Café mitt på dagen blir en perfekt start för vad som komma skall. Det är att ljuga att säga att hela Stockholm andas Kisskonserten men runt ”caféet” och tunnelbanestationerna är det tydligt att många är på väg med T-banan till station Stadion. Vi alla jagade desperat biljetter när de släpptes i slutet av februari så nu är vi över 30 000 personer som har triumf på hand med dyrgripen, Kissbiljetten till Stadion!

Det är en härlig blandning av människor som väller ut ur T-banestationen drygt 300 meter ifrån Stockholm Stadion. Alla åldrar, alla storlekar och båda könen i massor. Känslan är stark att det är en festival på gång men det är faktiskt bara världens största rockcirkus som är i landet.

Andelen tjejer som ska se konserten är oväntat stor och de under 20 år har verkligen anammat rockmyterna. Tjejerna är så rockiga det bara går och en del går ett steg längre och kör ett provocerande tema fullt ut medan killarna ser ut att vara hämtade ur vilken video med Kiss, Mötley Crüe, Guns n’ Roses eller Poison som helst från 80-talet. Snacka om tidsmaskin!

Man slås ganska snabbt av att det åtminstone är fyra generationers Kissfans runt Stadion denna supersköna majdag. De äldsta som varit med sedan första tiden med smink, de som upptäckte Kiss på 80-talet när de sminkade av sig, de som glömt av att de gillade Kiss när de återförenades 1996 och den nya stora massan som upptäckt Kiss på 2000-talet och som aldrig tidigare sett bandet.

Längst fram på första parkett vid grindarna stod de nya unga Kissfansen. I deras ögon handlar det mesta av att komma in först och längst fram på första parkett. En del hade köat hela morgonen, förmiddagen och eftermiddagen innan de fick komma in. De mer rutinerade konsertbesökarna tog det lugnt och väntade ut förbanden genom att ladda på gröngräset utanför Stadion eller på någon av alla restaurangerna i området.

Denna härliga mix av människor är såklart anledningen till att Kiss utan problem kan sälja slut stora arenor i Europa. Gene och Paul får helt enkelt en massa nya fans på köpet, som någon sade på Stadion en timma innan Kiss går på scen. Precis som Gene Simmons och Paul Stanley har räknat med.

En stor del av alla som numera ser Kiss live bryr sig inte om vilka som är med i bandet. De är på konserten för att se Kiss och har inte samma känslor för Ace Frehley och Peter Criss som de gamla fansen. De var helt enkelt inte med på den tiden då Ace var den ultimata Kissgitarristen eller när man kunde läsa om att Peter Criss hade en nio kilo tung katt hemma.

Som inbiten Kissfan så är det en mäktig upplevelse att se alla dessa personer få uppleva Kiss live 2008.

Allsång fanns det gott om innan konserten, förutom ”Rock and Roll All Nite” sjöngs det knappt några låtar som Kiss senare spelade. Ett bevis på Kiss låtskatt och ett kvitto på att många vill höra mer än det som Kiss bestämt.

Kommersen runt en Kisskonsert är omfattande. Inte minst i det strålande vädret såldes det otroliga mängder öl. Svartabörshajar fanns det gott om runt arenan men säljarna av pirattröjor hölls på ett imponerande avstånd ifrån konsertområdet. Konsertens värsting var såklart killen som fick för sig att planka in men som i stället blev spetsad av staketet och satt fast i en halvtimma.

Eftermiddag blir förkväll och när de båda förbanden är klara höjs stämningen och pulsen markant i arenan. Publiken är på plats och förväntningarna är högt uppskruvade.

Stockholm Stadion är inte världens bästa konsertarena. Det finns egentligen tre områden; läktaren, parketten lite längre bak och första parkett. För att få ut maximalt ska du befinna dig max 15 meter ifrån scen. Uppskattningen är alltså att bara ett par tusen av de närmare 35 000 som var på plats fick uppleva konserten på bästa möjliga sätt.

När Kiss var här för nio år sedan filmades konserterna av så många fans att de knappt fick plats på läktaren. Den här gången är de färre och när man ser en vakt hoppa över staketet och fånga en bootlegfilmande norrman i näst sista låten, ”Love Gun” förstår man att det blir färre bra bilder ut till samlarna. En annan filmare åker fast i ”Rock and Roll All Nite”.

Apropå ”Rock and Roll All Nite”, maken till häftig effekt när konfetti till en hel nation sprids under den knappt fyra minuter långa låten finns inte. På några få sekunder förvandlas du åter till ett barn och du vill liksom att det aldrig ska ta slut.
Öppningen med ”Deuce” är som alltid magnifik och Kiss kan aldrig misslyckas även om Gene skrek Helsinki det första han gjorde när han kom till micken efter hissfärden.

När Kiss går in i andra halvlek kommer skymningen. Avslutningen är magisk och det är inte långt till tårarna när ”Detroit Rock City” stänger butiken för den här gången.

När sista pyron skjutits iväg är stämningen nästan lika magisk som precis innan konserten. Vart man än står ser man nöjda ansikten och sommarvärmen ligger kvar trots att klockan börjar närmar sig midnatt.

Kiss tar flyget till Oslo medan en del väljer att åka tillbaka till Kiss hotell för en sista hälsning, ett felaktigt beslut men för alla oss som ska vidare på turnén till Norge och Danmark blev det en matbit på stan och sedan snabbt i säng för att på morgonen den 31 maj åka de 53 milen till Oslo för en ny härlig Kisskväll, men det är en annan historia…

Recension Stadion 2008

Deuce +++++
Magisk öppning där låten blir längre tack vare att Gene, Tommy och Paul måste hinna ner till scengolvet från ”tefatet” som använts både på Animalizeturnén 1984-85 och under USA-turnén 2003. En mäktig startlåt där publiken verkligen är med från början.

Gene gör en superblunder när han i inledningen säger ”Helsinki” följt av ”shit… Stockholm”! Paul svarar upp med att också ropa Stockholm och när låten är slut har ordet Stockholm ljudit fyra gånger.

Strutter ++++
Allsång på första parkett. Den här låten är en av publikens favoriter. Skönt flow helt enkelt. Framförandet blir extra speciellt när Eric Singer avslutar låten för tidigt där Paul försöker rädda upp låten men sedan tappar bort sig innan Gene räddar låten så att den kan slutföras.

Got to Choose +++
Här står det klart att grabbarna tänker köra samma låtordning som på ”Alive!”. En något för långsam låt att ha i början av en konsert 2008.

Har precis som de två efterföljande låtarna inte spelats live i Sverige sedan 1976, bara en sådan sak är ljuv musik i en Kissälskares öron. Skön låt men det lyfter inte hela vägen.

Hotter than Hell ++++
Efterlängtad återkomst i setlisten. Märks att det gått 34 år sedan denna låt kom men självklart är det helt fantastiskt att få uppleva denna låt live. Paul är på gång och visar att han trivs i Sverige. Bra sång och bra spel överlag.

Nothin’ to Lose ++++
Eric Singer är briljant tillsammans med Gene Simmons i den här låten. Paul Stanley bjuder på de mest vågade hoppen sedan den osminkade tiden. Även den här har inte spelats live sedan 1976 i Sverige.

C’mon and Love Me +++
När denna låt spelades på den andra Stadionspelningen 1997 lyfte nästan gräsmattan. Nu slätade faktiskt grabbarna av denna guldklimp på ett mediokert sätt. Har den spelat ut sin roll i en framtida setlist?

Parasite +++++
Ytterligare en publikfavorit bland de äldre fansen. Här visar Kiss upp sig från den tyngsta sidan. Gene Simmons är precis så brutalt bra som fansen kan önska sig. Helt i klass med 1992-års liveversion.

She ++
Här känns det ordentligt för första gången att Kiss spelar med ”fel” gitarrist. Om Paul och Gene försökt att tona ner att Ace inte är med gör de helt tvärtom här. Paul borde uppmanat alla de äldre fansen att i denna låt gå på toaletten eller blunda i tio minuter. Här hade vi gamla fans uppskattat att få lite mer respekt tillbaka.

100 000 Years +++
En skön pärla som Paul framför på ett briljant sätt med ett nytt fräscht mellansnack i slutet av låten. Eric Singer stänger låten med ett överraskande positivt, underhållande solo.

Let Me Go, Rock n’ Roll ++++
Det här är Kiss, vilket gung! Gene blixtrar till och levererar som vi är vana. Däremot syns det från och med nu hur tydligt han har problem med svetten. Gene svettas något oerhört konserten igenom. Ibland undrar man om han ser publiken för all svett rinnande i ögonen. Två nya handdukar hängs upp efter varje låt! En på mickstativet och den andra på högtalaren vid Erics högra sida.

Black Diamond ++++
Paul kör sitt race inledningsvis och publiken är såklart med på noterna. Alla de klassiska poserna genomförs, Tommy går ner på knän likt Ace och leder Paul och Gene igenom den klassiska gitarrduellen i slutet av låten. Eric visar att han är rätt man för jobbet rakt igenom.

Rock and Roll All Nite +++++
Vem har inte hört denna låt fem miljoner gånger? Konfettiregnet är briljant häftigt och hela låten kan inte bli mer Kiss än såhär. En snabb och effektiv version som fick igång hela Stadion i allsång.

Shout It Out Loud ++++
Precis som 1976 var denna låt en uppföljare till succén med ”Rock and Roll All Nite” 1975. Nu 32 år senare levereras den snyggt och enkelt men når inte riktigt hela vägen.

Cold Gin ++
Paul Stanley glömde helt enkelt att introducera denna låt tidigare på konserten. Därför dök den upp här som extranummer. Versionen blev inte lyckad. En modern ”Cold Gin” ska gå fortare och med mer inlevelse. Konsertens bottennapp dessvärre.

Lick It Up ++++
Det känns så rätt att denna låt spelas och det är totalt en av två låtar ifrån 80-talet. Paul visar återigen vart skåpet ska stå och det som gör att låten inte får femma i betyg är det onödigt långa avbrottet efter gitarrsolot som inte är bra eller kul, helt enkelt.

I Love It Loud ++++
Gene dräglar blod på känt manér och drar upp i ljusriggen. Han plockar fram sitt introsnack som han enbart tidigare använt på Alive III-skivan och till slut kan man konstatera att det blev en blytung version av denna klassiker.

I Was Made For Lovin’ You +++
Given sedan 20 år i setlisten. Inte oväntat kommer mest respons från publiken i denna låt som ändå får räknas som Kiss populäraste låt alla kategorier. Pauls röst är inte riktigt i slag så därför skippar han helt sitt tjutande i gitarrsolot vilket gör att låten blir en liten besvikelse.

Love Gun +++++
Det är så häftigt när Paul flyter ut i sitt numera paradnummer. Det här lyfter en arenaspelning som den på Stadion. Publiken svarar på minsta lilla vink ifrån Paul och aldrig har man väl sett fler mobilkameror följa en person på en konsert än när Paul flyger omkring ovanför parketten.

Detroit Rock City +++++
Vilket ess man plockar fram. Världens bästa rocklåt blir aldrig fel. Det här är låtarnas låt och en mäktig allsång avslutar spelningen. Ett mäktigt regn av eld, blixtrar och pyro stänger butiken. Micken strular i slutet varvid Paul inte får säga hej då på patenterat sätt.

Detta sålde Kiss:
Under hela Europaturnén såldes samma produkter. Under Stockholmskonserten tog turnéprogrammen slut och över hälften av t-shirten kunde inte längre säljas.

Artikel ur Destroyer 22

[nggallery id=38]