Som ett något försenat uppmärksammande av Kiss Armys trettioårsdag kommer här en intervju med grundaren själv, Bill Starkey. Hur gick det egentligen till när grunden till Kiss Army lades?
Myten talar om omringade radiostationer, verkligheten var inte fullt så dramatisk enligt Bill Starkeys egen sakliga återberättelse.
De flesta svenska Kissfans känner antagligen till dig som ”killen från Terra Haute som startade Kiss Army”, berätta lite mer om dig själv!
Jag har bott i Indiana i hela mitt liv. De senaste tio åren har jag levt i Indianapolis och arbetat som lärare och har för tillfället kommit halvvägs mot en magisterexamen.
När och hur upptäckte du Kiss?
Jag satt i mitt vardagsrum en sen fredagskväll och tittade på ett program som hette ABC In Concert. Jag var egentligen ute efter att se bandet Foghat som också skulle uppträda och hade aldrig hört talas om Kiss innan den kvällen.
När såg du dem live för första gången?
Söndagskvällen den 8 december 1974 i Evansville, Indiana som förband åt ZZ Top.
Hur gick det egentligen till när Kiss Army bildades? Vad är sant och vad har lagts till i efterhand?
Jag hade sett Kiss tre gånger i olika städer i Indiana och varje gång jag kom tillbaka hem till Terra Haute trodde de flesta av mina vänner att jag överdrev när jag berättade om hur fantastiska de var. Vissa skrattade bara åt mig, medan andra undrade varför Kiss aldrig spelades på radio om de nu var så lysande. Jag hade inget svar att komma med så jag och en vän vid namn Jay Evans bestämde oss för att undersöka saken.
I början på sjuttiotalet var det vanligt att man fick ringa in till radiostationer och önska en viss låt eller musik med ett visst band. Men varenda gång vi ringde vår lokala radiostation fick vi höra att man inte spelade Kiss eftersom programchefen inte tyckte om dem. När vi till slut konfronterade programchefen skrattade han och sade att ”Kiss är bara en medioker version av Bachman Turner Overdrive”.
Vi kände oss förolämpade och bestämde oss för att börja skriva brev och fortsätta ringa radiostationen och önska Kisslåtar. Nu började vi kalla oss för ”The Kiss Army”. Jag var överbefälhavare och min vän Jay var ”Fältmarskalk Evans”. Vi hade precis gått ut high school och hade helt enkelt roligt. Vissa av våra brev var humoristiska eftersom vi klankade ner på de band som radiostationen gillade och spelade. I bland var vi riktigt elaka och en del av det vi skrev skulle nog idag kunna klassas som rena hotbrev.
Efter att vi hade hållit på ett tag lånade jag en dag min mammas bil och tog med alla mina Kissalbum till stationen och krävde att de skulle spela in dem på kassettband. De gjorde faktiskt det, men antagligen bara för att få tyst på oss ett tag, för de spelade fortfarande aldrig Kiss.
En dag spelade de dock halva ”Love Theme from Kiss” från första albumet precis innan ett reklamavbrott. Vi var minst sagt missnöjda med denna händelseutveckling och ringde därför upp programchefen. Han skrattade återigen åt oss och sade ”Ni ville ju höra Kiss, så varsågoda!”.
När ”Kiss Alive!” släpptes i september 1975 hade det precis startats en ny rockstation i Terra Haute. Det var väldigt lätt att övertyga dem om att börja spela Kiss vilket till slut gjorde att fler började ringa även den andra stationen och önska Kiss. Till slut gav de med sig och dessutom skulle Kiss ge en spelning här i Terra Haute i november.
De bad mig fortsätta att skriva mina brev fram till besöket i november, nu var programchefen och Kiss Army betydligt vänligare mot varandra. Konserten i november var slutsåld och när Kiss management undrade varför blev de hänvisade till två artonåriga pojkar som kallade sig själva ”The Kiss Army”.
När och hur kontaktade Kiss management dig för första gången?
Jag blev kontaktad för första gången den 10 november 1975 av en herr Alan Miller. Han pratade om att starta en riktig Kiss Army Fan Club i Terra Haute med mig bakom ratten. Han bad mig skaffa en postbox för alla brev från fans som skulle välla in. Det var otroligt för en yngling utan jobb.
Har du någon favoritmedlem, personligen eller musikaliskt?
Det finns saker som jag gillar hos dem alla. Gene är intressant att prata med och Paul kan vara ganska rolig i bland. Jag har nyligen lärt känna Tommy och Eric lite och har tyckt om att prata med dem om allt mellan himmel och jord, som till exempel sport, politik och Kisstriva.
Vad jag gillar med alla fyra är att man nästan kan säga att de själva är Kissfans. Man kan nämna vad som helst om Kiss, nyheter så väl som historia, och de är intresserade.
Träffade du alla i bandet personligen?
Jag fick träffa Paul och Gene kvällen den 22 november 1975 när man spelade i Terra Haute och de var underbara, inte på något sätt som jag hade föreställt mig. Under sommaren 1976 fick jag då och då hålla till på bandets hotell. Jag var så fanatisk att jag nog i bland irriterade dem. Efter ett par gig hade jag dock en del samtal med Peter och hans fru Lydia. Konstigt nog träffade jag aldrig min favoritmedlem Ace, och har än i dag inte gjort det.
Vem designade Kiss Army-logon som vi fortfarande känner till och använder idag?
Det började med att Aucoin Management bad oss skapa en logotyp för Kiss Army. Jay Evans tog hand om det och hans version kan ses på foton från flygplatsen i Terra Haute när vi väntar på att Kiss ska anlända. Den slutgiltiga logon gjordes av Boutwell Enterprises, som skötte postorderförsäljning åt bland annat Elton John och Queen, samtidigt som man tog över fancluben.
Skulle du själv ha utvecklat fancluben vidare om inte Kiss hade kontaktat dig?
Mycket intressant fråga. Om jag inte hade lyckats få dem spelade på radion hade jag fortsatt min kampanj. Jag visste att jag såg storhet på scenen de tre gånger jag hade sett dem live. Det var därför väldigt tillfredsställande att de kom till Terra Haute och sålde ut konserten så snabbt. Att de till slut dominerade i radioetern på det sätt de gjorde var givetvis extra kul med tanke på ”bannlysningen” sex månader tidigare.
Fanns det några stora PR-planer, i stil med Kissdagen i Cadillac, som aldrig såg dagens ljus?
Efter den 10 november 1975 handlade all kontakt med Aucoin Management om Kissdagen i Cadillac. De ville att något liknande skulle ske i Terra Haute. Vi kunde dock inte övertyga vår borgmästare om att låta sminka upp sig och jag kunde inte ens få en marschorkester att möta upp bandet vid flygplatsen. Orkesterns ledare ville ha fribiljetter till konserten åt hela orkestern, men konserten var redan slutsåld så det fanns inget jag kunde göra. Jag lyckades få ett jazzband att uppträda på flygplatsen, men vädret var betydligt vintrigare än vad man hade haft i Cadillac månaden innan.
Vilket Kissalbum är din favorit?
Antagligen ”Kiss Alive!” eftersom det påminner mig om de tidiga spelningarna som jag såg. Det var verkligen speciellt att se dem gå från att vara förband med bara en handfull av oss fanatiker i publiken till att bli huvudakten.
Hur många gånger har du sett Kiss live? Någon speciell favoritkonsert?
Jag har tappat räkningen, men det är inte fler än 40 gånger. Jag skulle behöva sätta mig ner och tänka på det. Min favorit var spelningen i Terra Haute när jag fick komma upp på scenen och ta emot ett pris för mitt arbete med Kiss Army i Terra Haute.
Jag satt tillsammans med Bill Aucoin och Alan Miller precis bredvid scenen under de tre sista extranumren, du kan helt enkelt inte se en konsert på närmare håll. Det var dessutom härligt att se mina klasskamrater, som sex månader tidigare hade trott att jag överdrev Kiss storhet, njuta av konserten.
Har du fortsatt att vare ett fan under åren som gått? Vad tycker du om dem idag?
Jag är fortfarande ett fan. Det har funnits tillfällen då jag varit mindre intresserad, med tanke på hur livet förändras över en period på 30 år. Jag blev väldigt glad när jag hörde att Eric och Tommy skulle ansluta sig till bandet.
Jag har haft nöjet att delta på ett antal Kissexpos där Eric samtidigt uppträtt så jag tyckte det var spännande när jag hörde att han skulle gå med i bandet. Han är nog den bästa trummis Kiss haft. Jag träffade Tommy 1995 och han är också en mycket begåvad musiker och en riktigt trevlig kille.
Alla underhållare går genom förändringar och jag undrade i vilken riktning de nu skulle gå. Jag såg dem i juli 2004 och de överträffade mina förväntningar. Det här kan vara den bästa uppsättning Kiss har haft och jag hoppas verkligen på ett nytt studioalbum.
Har du haft någon personlig kontakt med bandet på senare tid?
Jag pratade med Eric på 2005-års expo i Chicago och Tommy frågade mig nyligen om jag hade några bilder att bidra med till årets Kisskalender.
Hur har Kiss påverkat resten av ditt liv?
Jag lärde mig att man alltid ska stå upp och hålla fast vid det du tror på oavsett vad andra säger. Du kan göra det! Jag lärde mig också hur tuff nöjesbranschen kan vara.
Du har varit gäst på många Kissexpos, hur är det?
Det är något alldeles extra. Jag uppskattar verkligen Kissfansen. Jag kunde aldrig drömma om att jag 30 år senare fortfarande skulle få så mycket uppmärksamhet. Alla Kissfans är dessutom unika. Alla har sina egna historier att berätta om hur de mötte bandet eller hur Kiss har influerat dem. Jag har träffat många vänner genom det här och det är det som är mest värt.
Du kommer att närvara vid marschen i Cleveland för att få Kiss invalda i Rock and Roll Hall of Fame. Det här måste påminna mycket om vad du gjorde på sjuttiotalet?
Absolut! Jag är dock inte säker på hur att det i slutändan kommer att fungera. Jag vill bara se hur många Kissfans det går att få ihop för att visa vårt missnöje. Det är mycket möjligt att hela arrangemanget bara gör människorna på Rock and Roll Hall of Fame mer övertygade om att inte rösta in Kiss. Vissa kritiker vägrar att medge att de hade fel, 30 framgångsrika år får det dock dem bara att verka dummare.
Jag är övertygad om att Kiss inte kunde bry sig mindre, om de bad mig stanna hemma från marschen skulle jag göra det. Anledningen till att jag kommer att delta är att visa alla rockfans hur korkat det hela är. Oavsett om du inte är världens största Kissfan så borde du om du gillar rock and roll undra varför Kiss inte är invalda.
Har du något spännande material, kanske foton eller video, som inte blivit publicerat?
Jag har länge velat skriva en bok om mina upplevelser med Kiss Army eftersom många frågat om det på expos. Gene hjälpte mig med sex sidor till mitt förfogande i Kisstory och det var en riktig ära att få vara med i en sådan publicering.
Till sist, har du någon speciell historia som bara du känner till och som du vill dela med dig av?
Junior Smalling, Kiss road manager, bad mig innan den första konserten i Terra Haute att samla ihop så många tjejer jag kunde till efterfesten efter spelningen. Jag var skolans nörd som aldrig fått någon date till studentbalerna och nu blev jag tillfrågad att fixa fram unga, villiga damer åt ett av världens mest ökända band. Jag misslyckades givetvis fullständigt, men det slutade med att någon lyckades få med sig några collegetjejer från en katolsk skola på andra sidan Wabash River som flyter genom Terra Haute.

Killen från Terra Haute som startade Kiss Army
Som ett något försenat uppmärksammande av Kiss Armys trettioårsdag kommer här en intervju med grundaren själv, Bill Starkey. Hur gick det egentligen till när grunden till Kiss Army lades?
Myten talar om omringade radiostationer, verkligheten var inte fullt så dramatisk enligt Bill Starkeys egen sakliga återberättelse.
De flesta svenska Kissfans känner antagligen till dig som ”killen från Terra Haute som startade Kiss Army”, berätta lite mer om dig själv!
Jag har bott i Indiana i hela mitt liv. De senaste tio åren har jag levt i Indianapolis och arbetat som lärare och har för tillfället kommit halvvägs mot en magisterexamen.
När och hur upptäckte du Kiss?
Jag satt i mitt vardagsrum en sen fredagskväll och tittade på ett program som hette ABC In Concert. Jag var egentligen ute efter att se bandet Foghat som också skulle uppträda och hade aldrig hört talas om Kiss innan den kvällen.
När såg du dem live för första gången?
Söndagskvällen den 8 december 1974 i Evansville, Indiana som förband åt ZZ Top.

Fansen välkomnar Kiss till Terre Haute 1975.
Hur gick det egentligen till när Kiss Army bildades? Vad är sant och vad har lagts till i efterhand?
Jag hade sett Kiss tre gånger i olika städer i Indiana och varje gång jag kom tillbaka hem till Terra Haute trodde de flesta av mina vänner att jag överdrev när jag berättade om hur fantastiska de var. Vissa skrattade bara åt mig, medan andra undrade varför Kiss aldrig spelades på radio om de nu var så lysande. Jag hade inget svar att komma med så jag och en vän vid namn Jay Evans bestämde oss för att undersöka saken.
I början på sjuttiotalet var det vanligt att man fick ringa in till radiostationer och önska en viss låt eller musik med ett visst band. Men varenda gång vi ringde vår lokala radiostation fick vi höra att man inte spelade Kiss eftersom programchefen inte tyckte om dem. När vi till slut konfronterade programchefen skrattade han och sade att ”Kiss är bara en medioker version av Bachman Turner Overdrive”.
Vi kände oss förolämpade och bestämde oss för att börja skriva brev och fortsätta ringa radiostationen och önska Kisslåtar. Nu började vi kalla oss för ”The Kiss Army”. Jag var överbefälhavare och min vän Jay var ”Fältmarskalk Evans”. Vi hade precis gått ut high school och hade helt enkelt roligt. Vissa av våra brev var humoristiska eftersom vi klankade ner på de band som radiostationen gillade och spelade. I bland var vi riktigt elaka och en del av det vi skrev skulle nog idag kunna klassas som rena hotbrev.
Efter att vi hade hållit på ett tag lånade jag en dag min mammas bil och tog med alla mina Kissalbum till stationen och krävde att de skulle spela in dem på kassettband. De gjorde faktiskt det, men antagligen bara för att få tyst på oss ett tag, för de spelade fortfarande aldrig Kiss.
En dag spelade de dock halva ”Love Theme from Kiss” från första albumet precis innan ett reklamavbrott. Vi var minst sagt missnöjda med denna händelseutveckling och ringde därför upp programchefen. Han skrattade återigen åt oss och sade ”Ni ville ju höra Kiss, så varsågoda!”.
När ”Kiss Alive!” släpptes i september 1975 hade det precis startats en ny rockstation i Terra Haute. Det var väldigt lätt att övertyga dem om att börja spela Kiss vilket till slut gjorde att fler började ringa även den andra stationen och önska Kiss. Till slut gav de med sig och dessutom skulle Kiss ge en spelning här i Terra Haute i november.
De bad mig fortsätta att skriva mina brev fram till besöket i november, nu var programchefen och Kiss Army betydligt vänligare mot varandra. Konserten i november var slutsåld och när Kiss management undrade varför blev de hänvisade till två artonåriga pojkar som kallade sig själva ”The Kiss Army”.

Kiss uppträder i Hulman Center, Terre Haute 1975.
När och hur kontaktade Kiss management dig för första gången?
Jag blev kontaktad för första gången den 10 november 1975 av en herr Alan Miller. Han pratade om att starta en riktig Kiss Army Fan Club i Terra Haute med mig bakom ratten. Han bad mig skaffa en postbox för alla brev från fans som skulle välla in. Det var otroligt för en yngling utan jobb.
Har du någon favoritmedlem, personligen eller musikaliskt?
Det finns saker som jag gillar hos dem alla. Gene är intressant att prata med och Paul kan vara ganska rolig i bland. Jag har nyligen lärt känna Tommy och Eric lite och har tyckt om att prata med dem om allt mellan himmel och jord, som till exempel sport, politik och Kisstriva.
Vad jag gillar med alla fyra är att man nästan kan säga att de själva är Kissfans. Man kan nämna vad som helst om Kiss, nyheter så väl som historia, och de är intresserade.
Träffade du alla i bandet personligen?
Jag fick träffa Paul och Gene kvällen den 22 november 1975 när man spelade i Terra Haute och de var underbara, inte på något sätt som jag hade föreställt mig. Under sommaren 1976 fick jag då och då hålla till på bandets hotell. Jag var så fanatisk att jag nog i bland irriterade dem. Efter ett par gig hade jag dock en del samtal med Peter och hans fru Lydia. Konstigt nog träffade jag aldrig min favoritmedlem Ace, och har än i dag inte gjort det.
Vem designade Kiss Army-logon som vi fortfarande känner till och använder idag?
Det började med att Aucoin Management bad oss skapa en logotyp för Kiss Army. Jay Evans tog hand om det och hans version kan ses på foton från flygplatsen i Terra Haute när vi väntar på att Kiss ska anlända. Den slutgiltiga logon gjordes av Boutwell Enterprises, som skötte postorderförsäljning åt bland annat Elton John och Queen, samtidigt som man tog över fancluben.

Bill besöker Kissexpos med jämna mellanrum.
Skulle du själv ha utvecklat fancluben vidare om inte Kiss hade kontaktat dig?
Mycket intressant fråga. Om jag inte hade lyckats få dem spelade på radion hade jag fortsatt min kampanj. Jag visste att jag såg storhet på scenen de tre gånger jag hade sett dem live. Det var därför väldigt tillfredsställande att de kom till Terra Haute och sålde ut konserten så snabbt. Att de till slut dominerade i radioetern på det sätt de gjorde var givetvis extra kul med tanke på ”bannlysningen” sex månader tidigare.
Fanns det några stora PR-planer, i stil med Kissdagen i Cadillac, som aldrig såg dagens ljus?
Efter den 10 november 1975 handlade all kontakt med Aucoin Management om Kissdagen i Cadillac. De ville att något liknande skulle ske i Terra Haute. Vi kunde dock inte övertyga vår borgmästare om att låta sminka upp sig och jag kunde inte ens få en marschorkester att möta upp bandet vid flygplatsen. Orkesterns ledare ville ha fribiljetter till konserten åt hela orkestern, men konserten var redan slutsåld så det fanns inget jag kunde göra. Jag lyckades få ett jazzband att uppträda på flygplatsen, men vädret var betydligt vintrigare än vad man hade haft i Cadillac månaden innan.
Vilket Kissalbum är din favorit?
Antagligen ”Kiss Alive!” eftersom det påminner mig om de tidiga spelningarna som jag såg. Det var verkligen speciellt att se dem gå från att vara förband med bara en handfull av oss fanatiker i publiken till att bli huvudakten.
Hur många gånger har du sett Kiss live? Någon speciell favoritkonsert?
Jag har tappat räkningen, men det är inte fler än 40 gånger. Jag skulle behöva sätta mig ner och tänka på det. Min favorit var spelningen i Terra Haute när jag fick komma upp på scenen och ta emot ett pris för mitt arbete med Kiss Army i Terra Haute.
Jag satt tillsammans med Bill Aucoin och Alan Miller precis bredvid scenen under de tre sista extranumren, du kan helt enkelt inte se en konsert på närmare håll. Det var dessutom härligt att se mina klasskamrater, som sex månader tidigare hade trott att jag överdrev Kiss storhet, njuta av konserten.

Bill tycker det är roligt att komma ut och träffa fansen.
Har du fortsatt att vare ett fan under åren som gått? Vad tycker du om dem idag?
Jag är fortfarande ett fan. Det har funnits tillfällen då jag varit mindre intresserad, med tanke på hur livet förändras över en period på 30 år. Jag blev väldigt glad när jag hörde att Eric och Tommy skulle ansluta sig till bandet.
Jag har haft nöjet att delta på ett antal Kissexpos där Eric samtidigt uppträtt så jag tyckte det var spännande när jag hörde att han skulle gå med i bandet. Han är nog den bästa trummis Kiss haft. Jag träffade Tommy 1995 och han är också en mycket begåvad musiker och en riktigt trevlig kille.
Alla underhållare går genom förändringar och jag undrade i vilken riktning de nu skulle gå. Jag såg dem i juli 2004 och de överträffade mina förväntningar. Det här kan vara den bästa uppsättning Kiss har haft och jag hoppas verkligen på ett nytt studioalbum.
Har du haft någon personlig kontakt med bandet på senare tid?
Jag pratade med Eric på 2005-års expo i Chicago och Tommy frågade mig nyligen om jag hade några bilder att bidra med till årets Kisskalender.
Hur har Kiss påverkat resten av ditt liv?
Jag lärde mig att man alltid ska stå upp och hålla fast vid det du tror på oavsett vad andra säger. Du kan göra det! Jag lärde mig också hur tuff nöjesbranschen kan vara.

Många vill ha en autograf av denna man som startade Kiss Army.
Du har varit gäst på många Kissexpos, hur är det?
Det är något alldeles extra. Jag uppskattar verkligen Kissfansen. Jag kunde aldrig drömma om att jag 30 år senare fortfarande skulle få så mycket uppmärksamhet. Alla Kissfans är dessutom unika. Alla har sina egna historier att berätta om hur de mötte bandet eller hur Kiss har influerat dem. Jag har träffat många vänner genom det här och det är det som är mest värt.
Du kommer att närvara vid marschen i Cleveland för att få Kiss invalda i Rock and Roll Hall of Fame. Det här måste påminna mycket om vad du gjorde på sjuttiotalet?
Absolut! Jag är dock inte säker på hur att det i slutändan kommer att fungera. Jag vill bara se hur många Kissfans det går att få ihop för att visa vårt missnöje. Det är mycket möjligt att hela arrangemanget bara gör människorna på Rock and Roll Hall of Fame mer övertygade om att inte rösta in Kiss. Vissa kritiker vägrar att medge att de hade fel, 30 framgångsrika år får det dock dem bara att verka dummare.
Jag är övertygad om att Kiss inte kunde bry sig mindre, om de bad mig stanna hemma från marschen skulle jag göra det. Anledningen till att jag kommer att delta är att visa alla rockfans hur korkat det hela är. Oavsett om du inte är världens största Kissfan så borde du om du gillar rock and roll undra varför Kiss inte är invalda.
Har du något spännande material, kanske foton eller video, som inte blivit publicerat?
Jag har länge velat skriva en bok om mina upplevelser med Kiss Army eftersom många frågat om det på expos. Gene hjälpte mig med sex sidor till mitt förfogande i Kisstory och det var en riktig ära att få vara med i en sådan publicering.
Till sist, har du någon speciell historia som bara du känner till och som du vill dela med dig av?
Junior Smalling, Kiss road manager, bad mig innan den första konserten i Terra Haute att samla ihop så många tjejer jag kunde till efterfesten efter spelningen. Jag var skolans nörd som aldrig fått någon date till studentbalerna och nu blev jag tillfrågad att fixa fram unga, villiga damer åt ett av världens mest ökända band. Jag misslyckades givetvis fullständigt, men det slutade med att någon lyckades få med sig några collegetjejer från en katolsk skola på andra sidan Wabash River som flyter genom Terra Haute.
Markus Långström
Reporter
Kiss Army Sweden

Artikeln ur Destroyer 15.