Bergdahl botaniserar – Asylumturnén

Bergdahl botaniserar – Asylumturnén

Asylum_live_in_charlotte_19851228_2

Asylumturnén var en milstolpe i bandets karriär på flera sätt.

Från 1977 och framåt hade Kiss turnéer på vissa sätt varit tämligen stela, det fanns inte så mycket plats för improvisation eller utsvävningar. De inspelade konserterna från exempelvis Lick It Up-, Creatures- eller Animalize-turnén vittnar om ett band som fastnat lite i sin egen vinkelvolt.

Även om det såklart förekom lite oväntade händelser i form av udda låtval, jam eller ”olyckor i arbetet” så var det ändå en grundläggande tilltro till rutin som präglade Kiss under dess turnéer. Man skulle kort sagt ta sig från punkt A till C via punkt B.

Asylumturnén skulle dock ändra på detta, och nu blir det faktarabblande i en aldrig tidigare skådat fart, så läs noga och gärna två gånger, annars riskerar du trilla av skottkärran (skånska: rullebören, Alex not.)!

Asylumturnén, som började i Little Rock i november 1985 och varade till mitten april 1986, var den första turnén sedan Dynastyturnén 1979 att inte röra sig utanför Nordamerikas gränser. Det skedde oerhört många förändringar under turnéns gång, varför det är lämpligt att mer eller mindre stolpa upp dem en efter en. Jag börjar med scenens utformning, eller rättare sagt scenernas utformning.

De första åtta konserterna på turnén hade en tämligen stor och ödslig scen. Ett spetsigt trumpodie var det enda som fanns direkt på golvet, som i sin tur pryddes av Asylumskivans omslag på en gigantisk plastmatta. På båda sidorna av scenen fanns två höga trappor som gick ut från scengolvet upp mot publiken och ljusriggen.

Den coolaste nyheten var den gigantiska Kisslogon i bakgrunden. Borta var den ”klassiska” logon som använts på alla turnéer sedan 1976, och i stället fanns den otroliga tio meter höga logon med lampor som blinkade ad infinitum!

Denna scen ansågs dock vara just alldeles för tom och ödslig, något som man märker av på de två videoinspelningar som cirkulerar, och på turnéns konsert nummer nio (Cleveland) var scenen en annan. Borta var ansiktena på golvet och Erics spetsiga ensamma trumpodie, tillbaka var den amerikanska Animalizescenen med snedställda metallramper på båda sidorna av trumpodiet, som också detta var format som en snedställd metallramp.

Dessutom var hissen bakom trumsetet tillbaka där bandet åkte upp i början av spelningen (se Animalize Live Uncensored-videon). Denna produktion fyllde ut scenen betydligt bättre och verkade fungera bra, men var troligtvis för dyr eftersom det på den fyrtionde spelningen i Tucson i februari 1986 avtäcktes en tredje scen.

Borta var trapporna och metallramperna, och det enda som fanns med nu var väggar med tomma högtalarlådor på båda sidorna av Erics trumpodie. Samma lådor som för övrigt användes i Europa på Crazy Nights-turnén 1988. Scenen hade dessutom krympt en aning rent kvadratmetermässigt, allt för att minska antalet lastbilar och således kostnaderna.

Rent effektmässigt så var det ingen 70-talsturné precis, några bomber i öppningslåten (oftast ”Detroit Rock City”), några bomber i sista låten (oftast ”Lick It Up”) och lite konfetti i ”Rock and Roll All Nite”.

Enstaka konserter innehöll även bomber i andra låtar, främst ”Won’t Get Fooled Again” (The Who-cover), men detta tillhörde ovanligheterna. Dessutom användes inte ”äkta” bomber på alla ställen, i vissa städer sparade man pengar genom att ha ”förinspelade” bomber (denna kostnadsbesparing skulle man för övrigt återanvända in absurdum på Crazy Nights-turnén i USA 1987/88).

Utöver detta hade Gene helt fräckt stulit Ace gamla raketskjutargrej och sprang i sitt solo upp på trapporna på sidorna där han sköt raketer över scenen. I början av turnén lekte Paul dessutom Tarzan och svingade sig i en trapets över halva scenen innan han slog sönder gitarren i ”Lick It Up”. Cirkus Kiss var i full gång!

Låtmässigt finns det massor att snacka om, för första gången sedan 1800-talet tog man ut svängarna ordentligt och ändrade ofta låtar från kväll till kväll, speciellt under andra delen av turnén! Dessutom var jamsessionerna på Asylumturnén ofta mycket roligare än de gamla vanliga ”La Bamba” och ”Oh Susannah”-jammen från tidigare turnéer.

För alla kalenderbitare följer här en lista på alla låtar framförda i sin helhet under turnén (kommentarer där jag funnit det nödvändigt):

  • Detroit Rock City (öppningslåt på turnén)
  • Fits Like A Glove
  • King of the Mountain (endast spelad ett fåtal gånger, bland annat som öppningslåt vid ett tillfälle!)
  • Cold Gin
  • Uh! All Night
  • Any Way You Slice It (endast spelad på första giget i Little Rock 851129)
  • War Machine
  • I Still Love You
  • Under the Gun
  • Tears are Falling
  • I Love it Loud
  • Love Gun
  • Rock and Roll All Nite
  • Heaven’s on Fire
  • Lick It Up (avslutningslåt på turnén)
  • Won’t Get Fooled Again (The Who-cover, spelad på mer än hälften av turnén)
  • Whole Lotta Love (Led Zeppelin-cover, spelad ett fåtal gånger)
  • Young and Wasted (endast spelad en handfull gånger i mitten av turnén, då med Eric på sång)
  • Strutter (spelad i mitten av turnén och sedan sporadiskt)
  • Creatures of the Night (spelad under andra hälften av turnén)
  • Calling Dr Love (först bara en del i olika jams, men sedan spelad i sin helhet under sista tredjedelen av turnén)
  • King of the Night Time World (spelad en gång, i Baltimore 860410 – coolt som attans men varför?)

Dessutom jammade man ganska mycket innan det var dags för extranummer, speciellt under andra hälften av turnén. Det var då inte ovanligt att närvarande publik fick ta del av fragmentariska versioner av låtar som ”Firehouse”, ”Beth” (Gene på sång!), ”I Was Made For Lovin’ You”, ”Shout It Out Loud”, ”Deuce”, ”Calling Dr Love” och ”Black Diamond”.

Det var alltså inte fråga om hela låtar, och i fallet ”Beth” var det oftast Gene som bara vrålade ut första raden eller så, men ändå!

Som Johan berättar kunde man alltså se några spelningar i rad och få lite olika låtar på konserterna, precis som det skall vara! En setlist lever och andas om man ändrar i den, likaså stimuleras bandets kreativitet.

Att som från 1996 och framåt ofta gömma sig bakom klassiska Kissursäkter som ”det är svårt att byta låtar för det har med produktionen, ljuset och sådant att göra” är bara fegt – de har ju bevisligen själva visat att det är de som bestämmer hur det skall vara! Föregående mening var en så kallad bitsk Bergdahlare.

Nåväl, det kan vara på sin plats att här nämna att denna turné var den sista till dags dato som även inkluderade ensamsolo av alla medlemmarna. Tidigare var det bara Creatures- och Lick It Up-turnéerna som haft så många solon per konsert, och här återvände fenomenet en sista gång. Tyvärr, enligt mig. Hurra, enligt andra.

Några händelser under turnén är värda en extra kommentar. I Charleston 860115 återvände inte bandet efter Bruce solo, vilket föranledde att Bruce blev synnerligen irriterad och ryckte åt sig en bas som han försökte ta ett par toner på.

Det går rykten om att han skulle ha gjort ett helt bassolo, men det är lögn, audioinspelningen visar att det endast var några enstaka försök till toner som framfördes.

I Austin 851206 fattade Genes hår eld, igen. Både Bruce och Eric (och säkert de andra två) trillade enligt egna utsagor flera gånger i trapporna på sidorna. Om någon har bildbevis, ge mig! Jag vill se!

I Glens Falls 851219 hoppade Gene ner i publiken i slutet av ”Rock and Roll All Nite” för att spöa en kille som stod och spottade på honom – go Gene!

Slutligen min sedvanliga favoritavdelning: arkiverat material. Eftersom videokameror 1985 fanns i var mans hand så finns det en hel uppsjö med privatinspelade konserter ifrån turnén cirkulerade, de flesta håller dessutom ganska god kvalité.

I dagens DVD-tid så har flera av de inspelade konserterna dessutom börjat cirkulera i riktigt bra kvalitet. Detroit 851214 är en video att hålla utkik efter! Tyvärr så finns det ingen TV-filmad konsert ute, endast en låt ifrån photopiten i Tampa är ”officiellt” filmad (även om den ser ut som en privatfilm den också).

Mycket tråkigt, speciellt eftersom det bevisligen finns material – i videon till ”God Gave Rock n’ Roll To You” så syns mängder av klipp från Asylumturnén med scen nummer två. Ge hit! Pappa vill ha.

Audiomässigt så finns ungefär halva turnén inspelad och cirkulerad, och kvalitén varierar såklart ganska mycket från riktigt klockrena inspelningar till genuint usla halvmesyrer. Soundboards finns det också några, men dessa är tyvärr inga av de roliga spelningarna med ovanliga låtar så det är inget att direkt hetsa upp sig över. Konserter att leta efter är i stället:

  • Little Rock 851129 (första giget, inklusive ”King of the Mountain” och ”Any Way You Slice It”)
  • West Palm Beach 860108 (toppkvalité och toppkonsert!)
  • Chicago 860117 (klassisk LP – ”Walkin’ Around the World”)
  • Utica 860402 (öppnar med ”King of the Mountain”, avslutas med ”Detroit Rock City”!)
  • Baltimore 860410 (inklusive ”King of the Night Time World”)

Slutklämmen då? Vi sammanfattar Asylumturnén i Kenneth Ålborgs anda: ”Fy jävlar vad den river gott! Mumma! Mumma! Guling, guling, kom nu lille fuling – punsch – punsch – punsch!”

Alex Bergdahl
Reporter/orakel
Kiss Army Sweden

Destroyer # 13 Juni 2005

Artikel ur Destroyer 13.

Bonus!

Asylum_live_in_charlotte_19851228

Kiss ”Tears in Charlotte” 28 december 1985

Paul Stanley (vocals, guitars)
Gene Simmons (bass, vocals)
Bruce Kulick (guitars)
Eric Carr (drums)

01. Detroit Rock City
02. Fits Like A Glove
03. Uh! All Night
04. Cold Gin
05. Under The Gun
06. Bruce Kulick Guitar Solo
07. I Still Love You
08. I Love It Loud
09. Tears Are Falling
10. Eric Carr Drum Solo
11. War Machine
12. Love Gun
13. Rock And Roll All Nite
14. Heaven’s On Fire

65 MB
128 kbps

Ladda ner!

 banner ad


Comments are closed.